Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Jonas Lie. En essay till hundraårsdagen den 6 november. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten Linder
den födde aristokraten, söndagsbarnet som
allting av sig självt tycks gå väl i händer,
men tillika en vek natur i släkt med
Ibsens Rosmer, ytterligt samvetsöm och
human. Anders Bratt är den mera
imponerande kraftnaturen, hos vilken dock
maktbegäret behärskar allting annat. Från
början Johnstons trogne vän och hjälpare,
låter han så småningom och ofrivilligt sitt
bättre jag övermannas av härsklystnaden
och den uppspirande avunden. Med säker
blick siktar han och träffar den svaga
punkten i vännens natur, hans
samvetsömhet. Johnston har (liksom skeppar
Kristensen i Rutland) en gång haft en
egendomlig tur med en fartygsassurans.
Bratt förstår nu att med giftiga
antydningar dra fram denna historia ur det
förflutna och lyckas därmed väcka de
självtvivel och skrupler hos Johnston, som till
slut kosta denne livet.
Onde Magter hör utan tvivel till Lies
starkaste böcker. Den psykologiska
skildringen av hur den onda makten, den
övermäktiga passionen omedvetet och steg för
steg vanställer och förhärjar en i sig själv
sund och duglig människonatur, betecknar
någonting nytt i Lies konst. Anders Bratt
är ingen ensidig karrikatyr. Han plågas
även själv av sin lidelse, och vid vännens
död gripes han av en häftig
samvetsångest. Men det behövs bara att man i
hans närvaro talar gott om den döde, för
att avunden åter skall ta makten över
honom : »Der maatte være Grænser, —
kanoniseres rent til Helgen!» Det är ett
deterministiskt inslag, som kommit in i Lies
människouppfattning. »Det var mere og
mere gaaet op for mig», skrev han på tal
om denna bok, »hvorledes Lidenskaberne
— de forskjælligste Lidenskaber —
her-jede Menneskene, og hvorledes de selv
værst led derunder.» Han sade sig också
icke sedan sin ungdom ha skrivit en bok
under så stark inspiration som Onde
Magter. I själva verket går det en hemlig för-
bindelseled mellan denna roman och Lies
ungdomsverk Den Fremsynte. Lies blick
för och förståelse för de mångfaldiga onda
makter, som stiga upp ur det
undermedvetna och ta herraväldet över människornas
viljeliv, sammanhängde med hans egen
erfarenhet av den »naturbundenhet», som han
skildrat i Den Fremsynte. Redan David
Holst talar f. ö. på ett ställe i denna roman
om »Angsten1 for de onde Magter hos mig».
Titeln Onde Magter är i dubbel måtto
karakteriserande för Lies hela sista
diktar-period. Den uttrycker för det första att
hans livssyn förmörkats: »Jeg har
egentlig aldrig troet paa det onde», yttrade han
vid denna tid till en vän, »men i de senere
Aar har jeg lært det ogsaa.» Ordet
makter återigen har en biklang av mystik. Det
talades just under dessa år, då den
naturalistiska världsåskådningen höll på att
raseras, på många håll om de
hemlighetsfulla »makterna», av Ibsen-Solness, av
Strindberg, av Maupassant (i Le Horla)
och andra. Vanligen inlade man i
benämningen en eller annan spiritistisk eller
teosofisk betydelse. Jonas Lies »makter» ha
emellertid ingenting att göra med detta
slags mystik, som han kort och gott
betecknade som »Surrogat for Aand». För
honom svävade de onda makterna icke
osynliga i luften omkring oss, utan
upp-stego ur det undermedvetnas okända djup
som reminiscenser från människans urtid
och djurtid. I dikten Had, som bildar ett
slags lyrisk kommentar till romanen Onde
Magter, talar han om
— Arven fra Dyret bag Dannelsens Hinde,
det, som Opdragelsens Opgave just
mener att faa under Tøile og Kust,
Den Paafugl med Foden, som saadan Du ærgede,
det Rovdyr, Du uden at vide det tærgede,
den rangsyge Abe, Du ei tog Notits af,
den Kjøter, du spotted og gjorde en Vitz af, —
han kan ikke for det, den Fyr, han maa lide,
til Dyret hans engång faar Kans til at bide. —
Naa, regne vi maa med det Menageri!
Livet er sligt, og vi færdes deri.
526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
