Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Jonas Lie. En essay till hundraårsdagen den 6 november. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jonas Lie
Lie hade också en annan, alltsedan
barndomen känd och kär symbolvärld att ta
till för att klargöra sin mening:
nordlandssagornas trollvärld, som han nu även
återuppväckte i de bägge originella och
fantasifulla samlingarna Trold. Den
symboliska, psykologiska innebörden i dessa
sagor och fabler framhålles nog så
programmatiskt i företalet:
At der er Trold i Mennesker, véd enhver,
som har lidt Øine for denslags. De ligger inde
i Personligheden og binder den som urørligt
Fjeldstykke, lunefuldt Hav og ustyrligt Veir,
— store og smaa Ubeister, — fra det enkelte
vældige Bjerg- eller Havtrold, der kan lægge
sig med sin Villie ind i Livsstrømmen, til
Nøkken, Älven, Tomtegubben eller Nissen, der
huserer og sætter sine lunefulde Indfald, Pudser
og Krumspring ind i Folk. — — —
Troldskaben lever paa dette Stadium inde i Menneskene
som Temperament, Naturvillie, Eksplosivkraft.
— Og hvor langt dette Troldstadium følger
Mennesket ogsaa ind i det civiliserede Liv, vilde
være en ganske nyttig og belærende Paavisning,
maaske ogsaa en noget overraskende.
De fantastiska trollsagorna och de
realistiska romanerna få under Lies sista
diktarperiod tillsammans tjäna samma
ändamål, utforskandet av de onda
makterna, trollen i människorna. Romanerna
behålla till det yttre sin gamla
vardagskaraktär, men de nya perspektiven markeras
genom undertitlar som »Et Blad af
Lidenskabernes Bog» eller »Streif paa
Jakt-gebetet». I sin sista bok Østenfor Sol,
vestenfor Maane og bagom Babylons
Taarn! sökte Lie att sammansmälta bägge
genrerna, i det han mellan romanens
realistiska kapitel flätade in motsvarande
symboliska sagodikter. Denna bok vittnar
f. ö. om att såret efter brytningen med
Björnson ännu mer än femton år senare
icke hade ärrat. Liksom Onde Magter är
även detta en historia om bruten vänskap,
om hur avunden kommer en
vetenskapsman att lömskt undergräva sin bästa
ungdomsväns anseende genom att tala
nedlåtande om honom, strö ut speglosor och
framställa honom som ett oredigt huvud
och ett original som fått sin popularitet
till skänks.
Något år senare kom det slutligen till
en öppen försoning mellan Björnson och
Lie, men då hade den sistnämnde redan
lagt sista handen vid sitt litterära livsverk.
Man hör en tydlig personlig klang i
några ord, som hjälten i Østenfor Sol,
vestenfor Maane fäller: »Saadanne
Tillidsbrud, Du, slaar dybe Sprækker, saa en
ser ned i Afgrunden, — skimter noget af
hvert . . . Og selv om jeg kunde operere
ham ud af mig igjen ved et lykket Snit
fra Kirurgens Haand, — det blev dog
bestandig for mig, som en hel Væg er løftet
ud af min Tilværelse.» Ju mera lojal en
människa själv är, desto mera tar hon sig
nära av misstanken om en annans
falskhet, och för Jonas Lie blev denna
misstanke till något av trollspegelskärvan i
ögat. I alla hans sista romaner finnas där
gömda troll av olika slag,
föräldradespo-tismen i Ulfvungeme, barnaotacksamheten
i Niobe, den kvinnliga falskheten i Naar
Sol gaar ned och i den dråpliga trollsagan
om Lindelin. Och trollens verkningar äro
förhärjande. Mindre än någonsin göra
Lies familjeromaner från denna tid skäl
för namnet idyller. En mor som spränger
sig själv och sina barn i luften, en make
som förgiftar sin otrogna hustru — av
denna art äro motiven.
På sätt och vis synes den andra krisen
i Jonas Lies liv ha gripit ännu djupare än
den första. På flera ställen antyder han
att han efter Kongsvingerkatastrofen
funnit tröst i religionen, att olyckan för
honom blivit »Dørtærskelen til
Kristendommen». Av ett märkligt brev till Garborg
från ett av hans sista år framgår att han
nu däremot i vissa stunder känt
grundvalarna skakas till sin innersta tro på
tillvarons mening:
Med min Evne til Syn er jeg ikke fri for at
ha høstet min Beholdning af Erfaringsgys nede-
527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
