Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Den varviga leran som geologisk tidmätare. Av Anton Sörlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den v a r v i g a leran som geologisk tidmätare
Vackert varvig lera från Argentina med skarpt utbildade
årsgränser.
Foto C. Caldenius.
Den första transoceana
fjärrkonnektio-nen skedde 1920, då De Geer jämte sin
maka och ett par av sina lärjungar, Ragnar
Lidén och Ernst Antevs, gjorde en mängd
mätningar av långa varvserier från
sen-glaciala issjöar i olika trakter av Förenta
staterna och Kanada. Vid hemkomsten
lyckades det honom att identifiera
års-varven från olika lokaler i nämnda länder
med motsvarande varv i den svenska
tidsskalan, varvid av omkring 1 600 varv ej
mindre än 80 % noga motsvarade de
svenska, under det endast omkring 20 % voro
mer eller mindre lokalt utbildade, såsom
fallet ofta är även vid inbördes säkert
identifierbara svenska lokaler.
Xågra år senare kom ytterligare en
bekräftelse på fjärrkonnektionernas
möjlighet i form av en uppsats av amerikanen
Chester A. Reeds, betitlad The Varved
Clays at Little Ferry, New Jersey, i
vilken han lämnar en av diagram åtföljd
redogörelse för en serie av ej mindre än
2 531 väl utbildade årsvarv inom
Hacken-sackdalen nordväst om New York. Inom
denna lyckades De Geer påvisa en tydlig
överensstämmelse om ända till 90 % med
den svenska tidsskalan. Det har nu visat
sig att den senkvartära tideräkningens års-
följd kunnat utsträckas inom Scano-Dania
till c :a 6 000 år och i New York-trakten till
något mer samt att det inom båda
områdena återstår ett så obetydligt avstånd
fram till de helt närbelägna moränerna,
att dessas inbördes motsvarighet kan anses
definitivt fastställd. New York-moränen
betecknar sålunda enligt dessa
undersökningar alldeles samma klimatoscillation
som den sydbaltiska moränlinjen.
I samband med dessa konnektioner har
det också lyckats att identifiera det
uppehåll i isarnas avsmältning som utmärkes av
de mellansvenska ändmoränerna och deras
motsvarighet i Nordamerika, liksom också
den definitiva åldern av den långa
omdiskuterade Niagara-kanjon.
1924 och 1925 utsträcktes dessa
geo-kronologiska undersökningar till Himalaja,
där väldiga ändmoräner långt nedanför de
nuvarande glaciärerna vittna om en
forntida nedisning av stora mått. Erik Norin,
som kartlade dessa moräner och tog ett
antal varvserier från deras närhet, ansåg
sig kunna parallellisera en del av dem
med den svenska tidsskalan. Liknande
undersökningar utfördes 1927—28 samt
1932—33 av Erik Nilsson i Brittiska
Östafrika samt Abessinien. Även mitt under
535
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
