Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Linköpings domkyrka. Av Erik Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Liindberg
Den äldsta kyrkan i Vreta.
Rekonstru ktionsteckning. \Den äldsta
domkyrkan har visat snarlika former.
medeltidens början nästan uteslutande
landsbygd. Stormannens gård utgör
samhällets viktigaste element. De städer som
verkligen existera såsom sådana, Sigtuna
och Lund t. ex., ha ännu mera
köpmannakoloniens och den temporära
marknads-eller mötesplatsens karaktär. De flesta
andra orter som senare bliva städer spela
av allt att döma ännu blott den rena
marknadsplatsens roll, såvida de icke i
främsta rummet utgöra hedniska
kultplatser. Ofta synes kultplatsen och en
kungsgård dock hava hängt nära samman. Ur
en dylik kombination ha tydligen flera
av våra städer växt fram. Men vid den
tidpunkt, som här är fråga om,
elvahundratalet, finnas som sagt inga verkliga
stadsorter av dominerande art.
Stormansgårdarna äro bygdens stomme, och i allra
främsta rummet bland dessa stå
kungsgårdarna, spridda över hela landet och
utgörande det ekonomiska underlaget för
kungamakten. Genom storartade
nyodlingsföretag utvidgar konungen sitt
godskomplex och ger härigenom föredöme för
övriga stormän.
När kristendomen på allvar vunnit
insteg, reser en mäktig man gärna kyrka
på sin gård. I somliga landsändar går
härvid den enskilde storbonden i spetsen,
så t. ex. i Västergötland, medan däremot i
Östsverige konungen icke blott driver den
kraftigaste kristna propagandan, utan även
föregår med gott exempel genom att på
sina huvudgårdar resa kyrkor av dittills
icke sedda proportioner.
Våra älldsta stora stenkyrkor äro av
allt att döma tillkomna på detta sätt.
Framför allt konung Sverker den äldre
synes hava varit en betydande byggherre.
Man måste betänka, att konsten att bygga
av sten och murbruk var någonting helt
och hållet okänt hos oss före medeltiden,
för att rätt uppskatta den gärning som
elvahundratalets svenskar uträttat:
tusentals sockenkyrkor uppförda under loppet
av ett enda århundrade. Och härvid går
som nämnt konungen i stor utsträckning
före med sitt manande exempel.
På en hel rad av orter kan skönjas
huruledes man helst börjat sitt
kyrkobyggande på annan ort än å de forna
hedniska kultplatserna. Kanske beror detta
därpå att man vördade och vidmakthöll
traditionen från de äldsta
»missionskapellens» tid. Dessa kunde ju helt naturligt
icke anläggas å den ännu dominerande
hedendomens centralpunkter. Men man
synes ifråga om dessa äldsta
gudstjänsthus gärna hava utvalt en djärv position,
så nära hednatemplet som möjligt.
Kanske var det dock å andra sidan ännu på
Sverkers tid icke rådligt att utmana de
halvslocknade traditionernas gengångare.
Vare därmed hur som helst, de äldsta
stora kyrkorna ligga vanligen på någon
mils avstånd från den hedniska centrala
kultplatsen, men så småningom erövras
dock även denna av kristendomen, och vi
finna då såsom regel att det urgamla
centrum nu ånyo kommer i besittning av
sin makt. Det är ofta å detsammas plats,
som städerna och biskopssätena till slut
växa fram, respektive etablera sig. Som
564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
