Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elfte häftet
- Linköpings domkyrka. Av Erik Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Liindberg
Detalj av norra
sakraments-hu s e t.
planens krav, men visar därvid trots allt
i många stycken, framför allt i det
skulpturala, huru litet den gotiska andan dock
egentligen låg för oss svenskar.
Detsamma kan sägas om Skara domkyrka, varest
kontinentala impulser och planer på
liknande sätt föras igenom.
I Linköping kommer däremot, såsom vi
ovan sett, en annan anda till uttryck. En
rationell omdaning av byggnadsplanen
genomföres i den romaniserande anda, som
präglar den gotländska byggnadskonsten.
Allra mest påtagligt framträda liknande
tendenser emellertid i Varnhem, varest
kontinentala planer och ideer på ett
synnerligen egenartat sätt bryta sig mot
inhemskt ålderdomliga formkonceptioner.
Folkungatiden visar sålunda till sitt
konstnärliga kynne en egendomlig
blandning mellan vilja att följa med sin tid
och egenartat ålderdomlig stilkänsla.
Komplicerade ekonomisk-kulturella förhållan-
den ligga bakom dessa tidsdrag. Ännu ha
dessa ting dock ej studerats i sitt fulla
sammanhang, ehuru problemet är av
sällsynt fängslande art.
*
Helt annorlunda ställa sig
förhållandena i vårt land, när man nästa gång
börjar planera ombyggnads företag å
Linköpings domkyrka, vid 1400-talets början.
Någon utpräglad arkitektonisk stil kan väl
vid denna tidpunkt knappast sägas vara
rådande hos oss, men smärre
byggnadsföretag av såväl kyrklig som profan art
förekomma dock nu så ofta, att en
verklig hantverkstradition, d. v. s. en
gråstens-och tegelmurningskonst lämpad efter
inhemska förutsättningar, förekommer
allmänt överallt i bygderna. Konsten att slå
valv, även av ganska invecklad art, är
vida utbredd.
Men karakteristiskt nog är det icke till
denna inhemska, hantverksmässiga
byggnadsutövning som biskop Knut litar, när
han önskar bygga ett nytt ståtligt kor vid
sin domkyrka, i stället för det gamla från
biskop Bengt Magnussons dagar. Nej, han
ratar denna byggmästarerutin och
införskriver utländska mästare. Valet faller nu
på Tyskland, närmare bestämt Köln, i klar
motsättning mot de tendenser till mera
västliga förbindelser, som utmärkte
folkungatiden. De allmänna förutsättningarna
äro tydligen helt andra än fordom.
Romdahl har på ett övertygande sätt
klarlagt detta korbygges historia. Man
börjada under fjortonhundratalets första
årtionden med att uppföra det mellersta
korkapellet. Mäster Gierlach från Köln
ledde arbetet och har tydligen också äran
av en mer eller mindre fullständig plan
för hela koranläggningen. Men arbetet
blev ej fullföljt under hans tid, långt
därifrån. Endast mittelkapellet medhanns
innan en långvarig paus i arbetet
inträdde. Genom studium av stenhuggarmärke-
578
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:15 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1933/0636.html
