- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioandra årgången. 1933 /
582

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Maarten Heemskercks Linköpingsaltare. Av Axel L. Romdahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Axel L. Romdahl

mörker har ännu sänkt sig över
Huvudskalleplatsen. Dagsljuset breder sig klart,
obarmhärtigt kallt över scenen. De båda
rövarna vrida sina kroppar i vilda kval.
Maria faller blek som en död i Johannes’
armar. Magdalena i en flärd full och
brokig dräkt, som hon kunde burit under sitt
liv i synd, sitter vid korsets fot med
ögonen röda av gråt. Hövitsmannens vita häst
stegrar sig. Allt är fyllt av hastande, av
yrsel och ångest. Endast Kristus präglas
av höghet och ro. Konstnären har arbetat
med hårda kontraster, med överdrifter i
teckningen. Hans gestalter ha maniererade
profiler. Verket är icke intimt, icke
intagande. Men helheten har något andlöst.
Man kan icke komma ifrån detta Golgatha
utan intryck. På den vänstra övre inner
-flygeln träder Pilatus ut och visar Kristus
för folket. På den motsatta sidan svävar
Den Uppståndne över graven. Som sockel
har mittbilden ett brett fält, komponerat
som en fris, med Kristus som bär sitt
kors. Det är en av altarverkets bästa
bilder med en rik rytm i kompositionen, en
viss mustig blygrå helton och många
uttrycksfulla detaljer — det tåliga
Kristushuvudet, de bleka kvinnorna, de smidiga
knektarna. Här äro flyglarnas bilder
våldsammare, kontrastrikare, Kristus
hudflän-ges, Kristus förhånas. En neger som
räcker ut tungan och rullar med ögonen ger
uttryck åt en elementär och meningslös
ondska. Samma bödlar, i samma dräkter,
följa sitt offer från plåga till plåga. Detta
ökar sanningskraften i berättelsen, stegrar
det ofrånkomliga i förloppet.

De övre ytterflyglarna visa hur den
fromme diakonen Laurentius delar ut
kyrkans ägodelar till de fattiga och hur han
lider martyrdöden på halstret. Scenerna
sammanfattas genom en arkitektonisk
uppbyggnad, ett slags baldakintak vilande på
karyatider, till en kompositioneli helhet,
som framträder då altarverket helt slutes.
De nedre ytterflyglarna, den vänstra med

Jesu födelse och den högra med
Nattvarden, falla liksom ur stämningen.
Nattvarden, hopträngd inom ett ogynnsamt format
har ej kunnat få någon dramatisk
spänning.

När Maarten Heemskerck gav sig i
kast med denna stora beställning åren 1538
-—1542 hade han nyss kommit hem från
Rom. Hans huvud var fyllt av antiken, av
Michelangelo, av Rafael och Giulio
Romano, ja väl även av äldre »moderna»
mästare som Filippino Lippi, vilken tyckes
vara befryndad med honom i sitt nervösa
patos. Hans skissböcker innehöllo massor
av romerska monument och skulpturer.
Han måste ha längtat att få utlopp för
alla dessa hopade intryck och visa allt vad
han lärt. En konsthistoriker kan, om han
har lust, följa honom hack i häl och visa
vad allt han lånat. Det är lustigt nog,
men i grunden icke så lönande. Sedan man
konstaterat den allmänna inställningen blir
det mera en övningsuppgift att ta reda
på alla detaljer. Det är t. ex. tydligt att
de båda rövarna och den gisslade Kristus
äro varianter av Laokoonfiguren.
Viktigare är att fastslå att den stil som
kommer fram icke är en imitation men
Heemskercks egen, igenkännbar bland alla
andra. Han gör om antiken, Michelangelo,
Rafael till något annat. Delvis emedan han
haft en annan mening med det han gjorde,
rent positivt. I grund och botten har han
sett tingen som ytor av färg, av ljus och
skugga, icke som volymer. Särskilt gör
sig detta gällande ifråga om
förkortningarna, som sällan ge en övertygande form
men tillåta uppkomsten av en ny och
överraskande silhuett. Konstnären har i stor
utsträckning arbetat med
silhuettverkningar. Detta ger hans verk en tydlighet trots
rörelsen och rikedomen, en tydlighet som
kommer den monumentala effekten
tillgodo. Och den omväxlande användningen
av ljusa figurer mot mörk bakgrund och
mörka former mot ljus fond hindrar upp-

582

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1933/0640.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free