Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Artur Hazelius. Ett hundraårsminne. Av Sigurd Curman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ar tu r Hazeli ti s
ifrån för att tillfredsställa sin fader, som
ansåg en praktisk verksamhet långt
lyckligare och sundare än en akademisk bana.
1860 flyttade Artur Hazelius till
Stockholm och ägnade sig under ett decennium
åt lärareverksamhet, dels vid Nya
Elementarskolan, dels vid Högre
Lärarinneseminariet. Det är framför allt modersmålets
undervisning åt vilken han ägnar sitt
intresse. Och han söker vinna sina lärjungars
intresse för det svenska språkets adel, för
dess sunda utveckling och dess befriande
från främmande påhäng. Att verka för en
språkförbättring blir under 1860-talet hans
stora mål. För detta verkar han på
mångfaldigt sätt, bl. a. genom utgivande av
böcker för folkets läsning. Men en av hans
stora insatser på detta område var den
1868 utgivna kritiken över
bibelkommissionens svenska bibelöversättning.
Utgående från det faktum, att bibeln var den
mest spridda och lästa boken i landet,
framhöll Hazelius den utomordentliga
betydelsen av att språket i denna bok hade
den bästa och värdigaste form. Hazelius
ansåg de utkomna provöversättningarna
ingalunda fylla dessa krav. Han skrev
bl. a.: »Illa aktar den modersmålets krav
och modersmålets helgd, som vill göra det
högtidligt och aktningsbjudande genom
släpiga former och osvenska vändningar,
genom tyska prefix och danska
imperativ-ändelser eller genom en orimlig
interpunktion. Liksom skulle vårt fulltoniga,
sköna, härliga språk kräva dessa lånade
påhäng för att ljuda med mäktig klang
eller brusa med orgelns toner!» Framför
allt var det den språkliga formen han
kritiserade, men även ur rent textkritisk
synpunkt hade Hazelius allvarliga
anmärkningar att göra. — Hazelius’ uppsats
väckte ett stort uppseende i landet, påverkade
starkt den allmänna meningen och bidrog
i hög grad till den utgång som
bibelöversättningsfrågan fick vid 1868 års
kyrkomöte, då nytt förslag nästan enhälligt be-
38 — Ord och Bild, 42: a årg.
gärdes. Därmed hade Hazelius gjort en
mycket betydelsefull insats i en för svensk
kultur högviktig fråga. Huru förnämligt
denna kritik genomförts, framgår
måhända allra bäst av ett brev, som filosofen
Axel Nyblæus med anledning därav skrev
till Hazelius: »Jag har sällan läst
någonting i sitt ämne mera utmärkt, och gäller
detta antingen jag håller mig till den förda
bevisningens styrka och grundlighet eller
till ädelheten och upphöjdheten i den ton
och anda, som genomgår hela skriften.
Genom föreningen av dessa egenskaper
bör den icke blott verka övertygande, utan
även renande och luttrande såväl på
dem, till vilka den närmast vänder sig,
som på hela den läsande allmänheten i
vårt av mångahanda lidelser och
partiintressen upprörda fädernesland.» Och
han slutar med dessa ord: »Herr
Doktorns skrift hörer till dessa uppenbarelser
av den sant svenska andan, och jag skall
för den skuld alltid räkna Herr Doktorn
bland det gamla Sveriges äkta söner!» De
orden behövde Nyblæus aldrig ångra.
Sin största och ur praktisk synpunkt
betydelsefullaste insats för det svenska
språkets utveckling gjorde Hazelius strax
därefter genom sitt avgörande ingripande
i den stora rättstavningsstriden 1869—71.
Utrymmet medgiver icke en närmare
redogörelse för denna viktiga frågas uppkomst
och utveckling. Det bör emellertid här
nämnas, att det var Artur Hazelius som genom
sitt på djupgående undersökningar
baserade arbete Om svensk rättstavning,
utgivet 1870—71, i stark opposition mot
dåtidens stora auktoritet på den nordiska
språkforskningens område, Johan Erik
Rydqvist, lade den vetenskapliga
grundvalen till svensk rättstavnings utveckling
under det senaste halvseklet. Han hävdade
principen, att uttalet, ej ordens härledning,
skall vara ledande vid ett språks stavning.
I Hazelius’ år 1870 utgivna arbete
framläggas de klart formulerade förslagen till
593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
