Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Artur Hazelius. Ett hundraårsminne. Av Sigurd Curman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Artur Hazelitt, s
»C u l a kuseh, Artur Hazelius bostad på Skansen
från år 1893.
fattande, och det genomfördes av en man
som började med två tomma händer.
Hazelius gick nu helt upp i sin
musei-skapelse, blev ett med den. Hans rent
personliga öden drevo honom måhända än
hårdare in i det, som dock är mannens
starkaste stöd i livet, arbetet. 1871 dog
hans far, 1873 dog hans mor, 1874 dog
hans hustru efter att hava fött honom en
son. Han stod där alltså ganska ensam.
Han viger sig nu helt åt verket. Det blir
nästan något munkaktigt över hans
återstående liv, där han bor mitt i sitt
museum, och där arbetslampan lyser i hans
ensliga rum till långt in på nätterna, då
han med minutiös noggrannhet planlägger
sitt och sina medhjälpares arbeten för
nästa dag och själv sköter en
korrespon-dans, som famnar hela landet och når till
personer av alla samhällsklasser. Han
isolerar sig alltmer och mer i sitt arbete, och
den vänsälle Artur Hazelius blir mot
slutet av sitt liv nästan folkskygg. I varje
fall föredrar han att meddela sig med folk
per telefon eller brev. Det vilar nästan
något hemskt över detta fullständiga
uppgående i arbetet för verket. Men ännu
har intet verkligt storverk uträttats här i
världen utan offer, stora och kännbara
offer. Och priset för storverket Nordiska
Museet och Skansen var Artur Hazelius
själv, hans personliga lycka, hans
personliga liv och hälsa. Men själv kände han
det nog knappast så.
Att här lämna en, om än aldrig så
flygtig skildring av Nordiska Museets
utveckling under Artur Hazelius’ livstid, är av
lätt insedda skäl icke möjligt. Det är
säkerligen icke heller nödvändigt, ty få
skapelser från nyare tid ha väl i så hög grad
som Nordiska Museet ingått i det
allmänna medvetandet. Ej heller skall jag gå in
597
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
