Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Hamlet på scenen. Några konturer. Av Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
David Garrick. Mezzotintgravyr av J. Watsoti
efter mål?iing av Th. Hudson.
Hamlet på scenen
Några kontur er
Av Otto Sylwan
SKALDERNAS HÖRN i Westminster
Abbey har David Garrick, 1700-talets störste
skådespelare, fått sitt monument. Han skall,
säger inskriften, gå till odödligheten samman
med Shakespeare, som han åter väckt till liv.
Påståendet vann tilltro, men är diskutabelt.
Shakespeare har alltid varit läst, ärad och
älskad i sitt hemland. Det var aldrig något
avbrott i trycken av hans dramer, de följde
varann även under den tid, då man som mest
klagade över hans brott mot sunt förnuft och
anständighet, hans »fel» mot diktens regler.
Den engelska klassicismens främste,
Alexander Pope, gav ut sin upplaga av dramerna
och hyllade mästaren som naturens tolk i
jämbredd med Homeros. Samuel Johnson
följde med sin upplaga och sin hyllning av
»naturens son». Att en del reservationer
gjordes var rimligt.
Och uppförd blev Shakespeare också.
Skådespelarne funno hos honom uppgifter som
andra dramatiker ej förmådde ge dem, och
publiken var ense med dem. Garricks insats
var realismen i spelet. I sin roman berättar
Fielding huru Tom Jones en afton tar sin
betjänt Partridge med på teatern att se
Hamlet. Då vålnaden uppträder, råkar Partridge
i skakning, och när Tom förebrår honom
detta, svarar han: »Ni må kalla mig en
kruka, men om inte den lille mannen där (Gar-
603
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
