Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Hamlet på scenen. Några konturer. Av Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hamlet på scenen
Garrick mellan den tragiska och den komiska musan.
Målning av Sir Joshua Reynolds.
kännlighet förfranskad omarbetning, tolkad
av Lekain i en stil som antagligen var
Gar-ricks. Över Paris blev sålunda Shakespeare
känd i Europa. Vi veta huru Lidner och
Gustaf III togo intryck av honom. Sina
ivrigaste dyrkare fann han i Stürmer und
Dränger. De hänfördes av detta instinktiva,
regellösa geni, av denna urkraft, som
skapar nordiska människor, individuella
väsenden — Herders ord.
Goethes tolkning av Hamlet (i Wilhelm
Meister) är allbekant och överallt citerad; vi
erinra oss att han i orden:
Ur led är tiden; ve! att jag är den
som föddes att den ■vrida rätt igen —
finner »nyckeln till Hamlets hela hållning ...
Shakespeare har velat skildra: en stor
gärning lagd på en själ som icke är gärningen
vuxen ... En skön, ädel, i högsta mening
sedlig varelse, utan den sinnets styrka som
skapar hjälten, dukar under för en börda,
som han varken kan bära eller kasta av.»
Man är frestad tro att Goethe känt
Richardson, i alla händelser går hans tolkning
ut från samma sentimentalt-idealistiska
synpunkt. Hans Werther hade redan ställt upp
det stora moderna problemet, framför allt
ungdomens problem, om brytningen mellan
ideal och verklighet.
Den tyska romantiken var ej mindre än
Sturm und Dräng fylld av beundran för den
store engelsmannen, men på helt andra
grunder. Han var icke naturgeniet, som skapade
instinktivt, utan den störste av alla poetiska
konstnärer i modern tid, och hans verk voro
födda av »tiefe Absichtlichkeit». Så dömde
Aug. Wilh. Schlegel, den främste av tidens
litteraturhistoriker, tillika själv den konstnär,
som skänkte Tyskland den första poetiska
översättningen av Shakespeares dramer,
mönstret för dem som efterhand utarbetades
i övriga germanska länder. Från sin
synpunkt sätter Schlegel Macbeth högst bland
de stora tragedierna: sedan Äschylos är
intet så stort och fruktansvärt drama diktat.
Den höga värderingen av Macbeth var
allmän under 1800-talets förra del; till de
litterära orsakerna kommo moraliska. Man fann
där den poetiska rättvisan bättre uppfylld än
i Hamlet. Runeberg fann i Macbeth en
kristlig tragedi, som inskärpte: vad båtar det
människan om hon förvärvar hela världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
