Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Ett slarvigt pansrat hjärta. Motivstudie i Birger Sjöbergs diktning. Av Margit Abenius - Svenska essayer. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Algot W e r i n
likt drömmande, möjligen het». Annars
härstammar väl de valhänta ordalagen i Kriser
och kransar tämligen direkt från det slarvigt
pansrade hjärtat. Oväntat och stundom
komiskt eller direkt misslyckat bryter sig de
snällt artiga orden mot det övriga. Det blir
ofta något i stil med Fridas prosaiska
anmärkning om Bellman, som för sångaren
kommer som »något så förvånade». På ett
högspänt ställe i En konferensman skriker
den trotsiga människoviljan, de
sönderslitna makarna till prästen sin oväntade
kopparfras: »Var god och klyv oss!» I den kosmiska
dikten Drake och fånge kommer det
prosaiska också rätt oväntat: »Icke ett sus,
såvitt jag förnimmer.» Men den blida
artigheten, varsamheten, ger oss också Birger
Sjöbergs mest äkta tonfall. Vänligt, men inte
utan stolthet, framställer hjärtat sina krav på
gott uppförande:
Var och en har nog en tyst förnämhet.
Även du lär vårda din.
Varligt må man nalkas din förnämhet ...
Vill du vara vänlig akta min!–-
Var och en sökt timra sig ett stängsel.
Även du sökt timra ditt.
Ingen hand må skaka dina stängsel.
Törs jag bedja dig att akta mitt!–-
Hurudant är då detta hjärta, som har haft
ett sådant sällsamt besvär med pansaret, när
Uppsala d. 10 jan. 1933.
det lyckas kränga sig loss och är naket? Låt
oss akta oss för alltför strikta pansarord. Det
räcker att hänvisa till Trodde min broder
rätt, Min fordran är ej ringa, Drömmar
famnas, Från tidlös frihet, barnsången i En
konferensman, Förklingande ton. Denna nästan
ogripbara ton, som på något sätt är befriad
från både smärta och lust, känner man
flyktigt igen från Fröding och Ernst Josephson.
Vid en sträng och en ton, fast dunklare och
fylligare, liknade sig också Ernst Josephson.
Birger Sjöbergs sena dikt Dimstråk har
något av samma vekhet. Det är dimmornas
svävande lek över sjön:
Deras död är en fläkt över glittrande vatten,
deras lieman är en viskande vind.
I all sin mänsklighet är Birger Sjöberg en .
svårtillgänglig skald. 1926 var han kanske
ett par dagsmarscher före sin tid. Nu citeras
han ofta. Han levererar material åt dem som
just nu handskas med det andliga livet. Något
hos honom undanber sig domar och
överord. Kritikern får inför honom mer än
vanligt lust att kännas vid sina skötesynder.
Samma ord varmed Birger Sjöberg dämpar
av sina syner i Morgonväckning faller mig i
sinnet:
om ej fel jag målar stycket,
om jag ej i mångt och mycket
missminner mig . . .
Svenska essayer
Av Algot Werin
s JLERR FILIP SKRIVER heter ett
av kapitlen i Hans Larssons Idéerna i
Stab-berup. Vem Filip är måste vi lämna åsido,
ehuru han är en rätt märklig person. — Det
är i själva verket så, att denna bok, mer än
man skulle kunna tro, intresserar genom sina
människor, inte bara genom sina idéer. —
Herr Filip, som själv har räddat sig ur en
Hans Larsson: Gemenskap. Albert Bonniers förlag.
Sven Lidman : Människan och tidsandan. Albert Bonniers förlag.
John Landquist: Humanism. Albert Bonniers förlag.
618
betänklig nerv- och själskris, grubblar över
vad som är tidens sjuka och dess hälsa. Han
vet för egen del vilken väg han skall gå;
han har en känsla, en röst, en sokratisk
daimon, som säger honom ett noli tangere.
Han har lärt sig den livskonstens
hemlighet som består i att göra sig döv för de
nio falska tonerna i tillvaron och höra den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
