- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioandra årgången. 1933 /
628

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Gustaf Cederström. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl G. Laurin

Min hustru vid stranden. O t j e m å t n i n g.

Sina anlag för teckning hade Gustaf
Cederström troligen ärvt av modern och
mormodern. Han började med karikatyrer, och
det är ingen dålig väg för att intränga i
det karakteristiska. En tid, och en
synnerligen kort sådan, hade han varit elev vid
Konstakademien — han stannade endast
ett par dagar. Som professor blev det
avsevärt längre. Bland kamraterna var
det vid Ernst Josephsons, som han själv
säger, fina och älskliga person, som han
mest fäste sig. Något studerade han
målning hos Winge och Malmström. Det var
modern som slutligen lyckades övertala
fadern att låta honom på allvar bli
konstnär och resa ut till Düsseldorf. Här var
han tillsammans med och fick ledning av
några sällsynt älskvärda nordiska
konstnärer. Han umgicks i norrmannen Gudes
fint kultiverade hem, och svensken
Fagerlin var hans stränge och utmärkte
lärare, en genomfin konstnär, vilkens bild
står, säger Cederström, ljusast i hans
minne. Noga följde Cederström emellertid
det tyska valspråket:

»Erst mach’ dein’ Sach’,
dann trink’ und lach’.»

Och som officer och baron fick han i
Düsseldorf vara med på champagnesupéer med
prinsar av Hohenzollern och Reuss.

År 1869 kom han till Paris, och
tjugu-fyraåringen greps både av det »friska
levande livet» och av den tekniska soliditet,
varmed det här målades. Det var i den
duktige, stränge, kanske i färgen något
svartgrumsige konstnären Léon Bonnats
ateljé han studerade. Här var hans
landsman den unge Nils Forsberg den bäste
både som konstnär och karaktär.

»Ce n’est pas mai», var det högsta
berömmet Bonnat gav, och det skulle snart
Cederström förtjäna. Han fortsatte linjen
från de franska akademiska
historiemålarna under 1870-talet Léon Bonnat och
Jean-Paul Laurens.

Cederström reste mycket och vistades
länge i Italien. Det sonora, patetiska och
superlativa i det italienska och ej minst
den katolska religionen — han återvände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1933/0690.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free