Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Gustaf Cederström. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G u s t af Cederström
/ tankar. Porträtt av fröken Carola Cederström.
Oljemålning, i 8 p 9.
ofta till detta sista i sina skrifter —
tilltalade honom. Helt naturligt kände han sig
gripen av uråldrig tradition, av de
italienska kyrkornas skönhet och av kultens
mystik och prakt.
Under andra vistelsen i Paris bodde han
en tid tillsammans med Georg von Rosen.
Rosen var genom tavlan »Erik XIV,
Karin Månsdotter och Göran Persson» redan
1871 den store historiemålaren. Hans blott
två år yngre kamrat Cederström skulle
1878 genom »Karl XII :s likfärd» bli hans
medtävlare. Först hade Cederström lidit
sitt grundliga nederlag med sin målning
»Drottning Margareta hånar Albrekt av
Mecklenburg», men tack vare egen
järnenergi och faderns frikostiga
ingripande kunde han taga ett krafttag till, och
så tillkom denna storartade dramatiska
slutscen i den karolinska tragedien, vår
mest omtyckta historietavla, ännu i dag
populär i ordets bästa mening. Både
Verner von Heidenstam och små skolflickor,
som köpa reproduktioner av repliken i
Nationalmuseum, äro härom ense.
Hugo Birger skrev till Boklund i
januari 1878: »Karl XII :s liktåg i norska
fjällen börjar nu närma sig sitt fullbordande.
Cederström har aldrig gjort något så gott
arbete i mitt tycke som detta. Då det
snöade häromdagen, överraskade jag honom
med att han målade efter en utanför
fönstret upphängd Karl XII :s-stövel, som
förut vederbörligen inbökats med snö.»
Det blev fullständig framgång. På
Salongen utsattes särskild polis vid tavlan om
söndagarna. Storfurst Konstantin köpte
den, och en deputation från
torgmadammer-na, »les dames de la Halle», av vilka en
ägde den hund som målats på tavlan, kom
högtidligt intågande på ateljén, kysste och
klappade konstnären, överlämnade en
jättebukett och gratulerade till
framgången. Den blev varaktig. Karl XII :s
likfärd, det ämne som konstnären älskat
mest, då det dök upp i hans fantasi,
tillkom under så mycket drygt arbete och
uttrycker så fullkomligt den blandning av
svensk kärvhet och svensk ståt, som
ligger över det karolinska, att endast sällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
