- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioandra årgången. 1933 /
636

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Wilhelm Dörpfeld. Till åttioårsdagen. Av Ernst Nachmanson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ernst Na c h m a n s o n

Och fastän eller kanske snarare emedan
tid och regn och människohänder här nänts
plundra och föröda, fanns oerhört
mycket att uppdaga, ordna och utreda. Den
uppgiften hade den arkeologiska
forskningen tagit fasta på, redan när turkarna
för hundra år sedan jagats bort och
Hellas åter blivit fritt. Det var dock först
fram på 1880-talet som den verkliga
utrymningen av det athenska borgberget
tog vid.

När perserna år 480 f. Kr. härjat och
bränt på Akropolis, men sedan bortdrivits,
blev det de återvändande athenarnas
första omsorg att skydda sin borg med murar
och jämna marken för nya tempel.
Resterna av de skövlade helgedomarna
utnyttjades därvid som material för de nya
byggnadsverken, och fördjupningarna
fylldes med sönderslagna statyer och andra
skulptur fragment. Det var när det
grekiska arkeologiska sällskapet på 1880-talet
grävde ut detta så kallade Perserschutt
och trängde ned ända till klippgrunden
eller åtminstone till de antika fundamenten
och byggnadsresterna, som man kunde
klarlägga Akropolis’ byggnadshistoria. Här
har Dörpfeld satt in och ådagalagt sin
arkeologiska skarpblick, sin oöverträffade
förmåga att genom tekniska iakttagelser
draga kronologiska slutsatser. Under det
nuvarande Parthenon finnas fundament
till ett äldre, längre och smalare tempel;
däri hade man dittills sett det förpersiska
Athenatemplet. Dörpfeld visade, att dessa
rester tillhöra ett förperikleiskt Parthenon,
som dock aldrig fullbordats. Det av
perserna brända Athenatemplet återfann han i
de byggnadsrester, som frilades norr om
Parthenon. Genom dessa undersökningar
och tillika genom sina studier över
Propy-leerna och Erechtheion har Dörpfeld lagt
grunden till hela den moderna
Akropolis-forskningen, som sedan med så lysande
resultat fullföljts av Theodor Wiegand,
Rudolf Heberdey och andra.

Men det gamla Athen omfattade icke
blott borgberget, utan också dess närmaste
omgivningar. På sydöstra sluttningen
ligger Dionysoshelgedomen med teatern. Vår
kunskap om den forngrekiska teaterns
utveckling stödde sig förut huvudsakligen
på analys av de bevarade dramerna och de
spridda notiserna hos senare auktorer.
Huvudkällan var Vitruvius, den romerske
arkitekten på Augustus’ tid, som i femte
boken av sitt verk De architcctura sysslar
med hithörande frågor. Vitruvius kände
emellertid endast romerska teatrar och
hade ingen vetskap om att de äldre
grekiska sett annorlunda ut. Han trodde, att
dessa liksom de senare haft en
halvcirkcl-formig orkestra, på vilken kören dansade
och sjöng, men att skådespelarna
uppträdde på en invid denna liggande, tre
meter hög seen. Att samspelet mellan kör och
skådespelare, vilket i många av de
klassiska dramerna är särdeles intimt, härmed
måst utomordentligt försvåras, det tänkte
Vitruvius icke på; och senare forskare,
som lagt märke härtill, försökte undgå
svårigheterna genom de mest vidunderliga
hypoteser.

Teatern i Epidauros, vilken det
grekiska arkeologiska sällskapet utgrävde på
1880-talet, återskänkte den första, hittills
enda oss bekanta forngrekiska teatern med
den ursprungliga nr&e/runda spelplatsen,
orkestran, bevarad. Dörpfeld undersökte den
athenska Dionysosteatern och utredde de
olika perioderna i dess byggnadshistoria.
Vid sina grävningar fann han utanför den
bevarade halvcirkeln några små obetydliga
murstumpar av ett egendomligt utseende.
Hans skarpblick sade honom, och
rekonstruktionen bevisade, att här hade man
framför sig resterna av infattningsmuren
till en äldre cirkelrund orkestra, vilken
sedermera, när en senare tids musikaliska
och deklamatoriska skådespel ställde andra
krav på teaterbyggnaden, avlösts av den
ännu lie varade halvcirkelformiga. Gent-

636

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1933/0698.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free