Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik E k e l un d
stadens parker, som hembiträde och som
vatt-nerska på kyrkogården — som synes
präglas Susanna Bagges yrken av det bisarreri,
som är karakteristiskt för Sigrid Backman.
Överallt möter hon vittnesbörd om det
vinst-och njutningsbegär, som driver mänskorna att
spilla sina krafter på de många fåfängliga
ting, som världen anser betydelsefulla. Hon
kan icke anpassa sina steg efter den yrande
dansen kring guldkalven. Överallt tränga
maskinerna ut arbetskraften, också Susanna
Bagge får finna sig i att bli ersatt av en
maskin och kastas ut på landsvägen.
Den kuriösa blandningen av vardag och
poesi, som präglar innehållet i Sigrid
Backmans böcker, har sin direkta motsvarighet i
hennes stil: den egendomligaste stil man kan
tänka sig i dess växling mellan ljusblå
naivitet och reflekterad ironi. Det blir stundom
väl mycket pretiöst spetsknyppleri, och
läsaren fattas stundom av en retsam önskan att
författarinnan någon gång skulle riva upp
de många fina maskorna och skriva utan
choser, låta berättelsens tråd löpa ut utan
nyckfulla kast hit och dit.
Henrik Hildéns postuma novellsamling
Hjärtats tider ger bilder från den miljö: den
nyländska skärgården och dess fiskarstugor,
som den bortgångne författaren kände i
grund. I en del tidigare verk såg
författaren väl mycket på fiskarbefolkningens liv
från den överförfinade estetens plattform.
Men i de nu utgivna, delvis fragmentariska
novellerna berättar Hildén enkelt och
naturligt om de dramer kärleken och döden ge
upphov till därute i havsbandet; här finns
ingen koketterande Hamsunsk
naturromantik; här är allt hård kärnved — som den
vridna martallen och den krypande
enrisbusken på skäret, där dessa mänskliga
tragedier och komedier utspelas. Det smyger sig
in i berättelsen ett vekt drag av vemod, en
blek färgnyans, som visar att författaren dock
icke är en man av samma robusta slag som
de väderbitna fiskargubbar och -gummor han
skildrar. Men framförallt är det naturen som
lever i dessa noveller; Henrik Hildén var
en naturdyrkare som få, han var ivrig
fotvandrare, seglare och fiskare, han hade som
litteraturhistoriker specialiserat sig på
naturskildringen i svensk dikt under 1600- och
1700-talet. Till hans senast utgivna arbeten
hörde tvenne volymer, i vilka han skildrade
sina fotvandringar på den nyländska lands-
bygden och som utmärka sig genom sin friskt
kvällande naturlyrik och författarens ingående
kunskap om varje orts, varje herrgårds
litterära och kulturhistoriska associationer.
Denne författare gick bort då han efter långt
sökande hade funnit sitt egentliga område.
R. R. Eklunds djupt syftande berättelse
Den gåtfulla gästen handlar också den om
en eremitnatur, som hör hemma i trollens
värld: han har ett behov av kontakt med
människorna, men kan icke vinna någon
dylik — han känner ett bottenlöst förakt för
de hjordmänniskor, av vilka mänskligheten
är sammansatt. Han ligger som en soldat i
ett Ingen mans land. Han är en individ, för
vilken icke allmänna problem existera, utan
endast hans eget livs problem, vars lösning
han måste finna, kosta vad det vill. Men
det är en fråga som angår alla: begäret efter
en arkimedisk punkt i livet. R. R. Eklunds
hjälte har dock icke denna gång dragit sig
frivilligt undan världen, han har helt enkelt
blivit förd till ett sjukhus på grund av
lunginflammation. Sjukhusvistelsen ger honom
befrielse från dagens små plikter och
omsorger, till hans sjukrum tränga icke
påfågelskriken från det litterära och
kulturella marknadstorget. Han kan i ensamheten
ge sig hän åt alla de stämningar, som
minnet frammanar för honom under hans
svårmodiga och njutningsfyllda kontemplation.
Han instämmer säkert med Kierkegaard, som
betytt mycket för R. R. Eklund, då
Kierkegaard i »Diapsalmata» förklarar: »at leve i
Erindringen er det fuldendteste Liv, der
lader sig tænke, Erindringen mætter rigeligere
end al Virkelighed, og den har en Tryghed,
som ingen Virkelighed ejer».
Denne man är fylld av ett allvar, mörkt
och tungt som allvaret hos en av Cromwells
puritaner. Det är hans bondeblod som talar
i hans ådror med sitt krav på helhet och
storhet i livsföringen. Men han är samtidigt
en idéernas vagabond: han känner en
brännande nyfikenhet att få del av alla
tankar som brusa förbi i tiden. Det är samma
problem som Ola Hansson — bondeättling och
överförfinad nervmänniska och intellektualist
på samma gång — hela sitt liv igenom kände
som pålen i sitt kött. Eklunds alter ego är
släkt med så många av Ola Hanssons
gestalter: han är splittrad; den sunda animala
instinkten i hans blod drager honom till
naturen och låter honom se sig själv endast
658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
