Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Konsten och nationalkänslan. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R a g ii a r Josephson
Spanien, Frankrike, Danmark, omedelbart
överföras till stenen.
Men denna kosmopolitiska strömning
varade icke länge. Som med ett slag
förändras aspekten. De svenska parisarna och
italienarna foro hem för att upptäcka sitt
eget land. »Vad gjorde du i Italien»,
frågade en målare sin kamrat. »Vad jag
gjorde? Hm. — Jag lärde mig bland
annat att älska Sverige. Och nu är jag på
hemvägen. — Hem till barbarlandet! Hem
till alla de plumpa ytterligheter, vi en gång
rymde ifrån. De äro inte sköna, det är
visst och sant, men de skrämma mig inte
mer på samma sätt som förr.»
Landet var stort,, men målarna voro
många, och det gällde att broderligt dela
upp dess skatter. En tog blommorna och
barnen, och en tog den genomskinliga
sommarnatten med vita båtar. En tog snöns
ornamentik över granar och frusna
skogsbäckar, och en tog de vresiga tallarna. En
tog glädjen och dansen kring
midsommarstången och de vithyllta flickorna vid
stranden i strålande julisol. En tog det karga,
arbetande folket i vardagens slit och
helgdagens kyrkgång, och en tog de bistra
klipporna och vattnet. En tog den blå staden
med speglande ljus i vårnatten, och en tog
alla skogens och havets djur. Och denna
konst, upplärd med de fina franska
instrumenten, blev så ofransk som tänkas kunde.
Den blev brokig som en daldräkt eller blå
som midsommarnatten och den svenska
flaggan. Den blev storvulet grov som ett
norrlandsfjäll eller risig och taggig som
en småländsk enbacke. Den blev fattig
och melankolisk ibland, tigande som en
västkustfiskare, och den blev ibland grann
och skrattande som en leksandskulla.
Någon tid därefter begynte samma
förvandling ske inom byggnadskonsten. Man
kan säga att början gjordes även här av
Clason, som i sitt Nordiska Museum sökte
att anslå en svensk not. Det stod färdigt
1906. År 1908 skrev Carl Westman sin
inledning till verket Gamla svenska städer,
där han med butter kraft och med en trubbig
känsla under orden förde fram kravet att
icke främmande intryck men svensk
tradition skulle giva impulsen till svenska hus.
Och det var hos honom icke bara ord. Han
hade samtidigt börjat bygga i denna anda,
och år 1915 stod hans främsta hus färdigt,
Stockholms Rådhus. Det uppfattades som
ett äktsvenskt arbete. Östberg talar om dess
murytors fasthet, dess detaljers sobra
form, dess trygghet och lugn, som typiska
nationella drag. Men även Westman hade,
liksom målarna, i utlandet lärt den teknik,
med vilken han sökte gripa det svenska.
Det egendomliga är härvid, att han icke
som de andra arkitekterna sökt sig till
Italien, Frankrike och Tyskland. Han hade
bott i Amerika. Dess rationella
byggnadsskick hade lärt honom uppskatta
gammalsvenska former. Vi kunna här ej följa
denna arkitekturskolas utveckling, men
vilja blott fastslå att under 1900-talets tre
första decennier stod byggnadskonsten i
svenskhetens tecken.
Men vad var då detta mångomtalade
svenska? Var det blott ett upptagande av
yttre former från det stora natur- och
kulturförrådet, alltså endast en angelägenhet
om motivet. Eller såg 90-talet en karaktär
i den svenska stilen, som den kunde kalla
dess egen, ett egenartat sätt att gripa de
utländska formelementen och förvandla
dem, en i ali mångfald enhetlig anda.
Svaret ges av många, men framför allt av
skalden Heidenstam och målaren Richard
Bergh.
Heidenstam hade redan år 1894 i sin
skrift Modern Barbarism, ett väckande rop
mot den falska restaureringsivern, talat
om den gamla svenska byggnadskonstens
stämningsvärden. I hans lysande tolkning
ser man de åldriga borgarna och husen,
befolkade av hans historiska fantasi, leva
om sitt liv på nytt, och man kommer
mången gång att tänka på Gamla Stockholm
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
