- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiotredje årgången. 1934 /
34

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Wilhelm Peterson-Berger. Några drag i hans tondiktning. Av Sten Beite

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sten Beite

mande för valet av levnadsbana. Det var
emellertid en för fadern oväntad
förklaring, han efter sin 1885 avlagda
studentexamen — med högsta betyg i grekiska,
latin och franska — avgav, då han sade
sig ämna bli musiker, kompositör. Faderns
önskningar hade, som förut nämndes, gått
i annan riktning, och banan syntes honom
oviss och äventyrlig. Men 18-åringen var
på det klara med sig själv och fick stöd
av den musikälskande modern. Fadern
gav efter någon tvekan med sig, och på
hösten 1885 begav sig den unge P.-B. till
Stockholm, vann, efter piano- och
kompositionslektioner för sedermera
konser-vatoriedirektören Oscar Bolander, nyåret
1886 inträde som elev i konservatoriet och
lämnade detta efter avlagd organistexamen
våren 1889.

Under dessa Stockholmsvintrar knötos
vänskapsförbindelser, som fingo betydelse
för P.-B :s kommande öden. Bl. a. blev
bekantskapen med målaren Johan Tirén
och hans yngre bröder samt syskonen
Alma, Hilda och Ernst Arbman, alla
jämtar, anledningen till ett besök i deras
hänfört skildrade hembygd. Denna första
Jämtlandsresa, sommaren 1889, har
tonsättaren betecknat som en av sitt livs
vändpunkter. Från den första stund, han en
solig augustimorgon såg Oviksf jällens
blåa massor framträda, strålande över den
vida sjöytan, var han bunden i
skönhetsförtrollningen av det landskap, som sedan
blivit hans själs och drömmars hembygd
— med sina syner från Frösön över
Storsjön, bygderna, sunden, öarna,
skogsvidderna och fjällen, sina linjers sving, sina
fjärrdagrars ändlöst skiftande färg- och
ljusspel, sin mäktiga stränghet och mjuka
drömaktiga blidhet en syntes och en
stegring av de båda västerbottniska
landskapstypernas motsatta stämningselement:
storheten och idyllen, ödemarksbeklämningen
och liljekonvaljedoftande lunders
sommarglada stämningar.

Det ligger icke så litet av symbolik i att
den första åsynen av det sedan så
beundrade landskapet gav honom en
ingivelse: den melodi som sedan blev motivet
i inledningen till Arnljot och i Arnljots
hälsningssång.

Men till Arnljot gå många vägar, och
ännu en återstår att omnämna, som
beträddes redan under konservatorieåren. Då
väcktes det första intresset för den konst
som blivit en av de mäktigaste impulserna
till huvudinriktningen av det egna
skapandet: Wagners musikdramatik. Lohengrin
och Tannhäuser stodo redan på
Stockholmsoperans repertoar, och i april 1887
framfördes för första gången
Mästersångarne. Särskilt det sistnämnda verket
gjorde ett så starkt intryck på den unge
konservatorieeleven, att tilldragelsen blev
ännu en stor vändpunkt i hans liv. Den
lade nämligen grunden till det
dominerande intresse för tysk klassisk-romantisk
kultur, musik, poesi och filosofi, som
kännetecknar den ojämförligt längsta
perioden av P.-B :s mannaålder, och som
först efter en resa till Italien 1921 trätt
något i bakgrunden för mer
allmän-kultu-rellt betonade ideal.

Tonsättaren fick snart tillfälle att lära
känna de i Stockholm då ännu ej
uppförda Nibelungens ring och Tristan
under ett studieår i Tyskland 1889. Efter
återkomsten härifrån vistades han några
år i hemstaden, verksam som musiklärare,
men antog 1892 ett erbjudande om en
lärarebefattning vid en nygrundad
musikskola i Dresden. Han trivdes dock ej med
det enformiga arbetet där utan återvände
efter ett par år till hemlandet. Här slog
han sig nu ned i Stockholm och mottog
en kort tid senare ett anbud att bli Dagens
Nyheters musikanmälare. En sådan
verksamhet vid sidan av det konstnärliga
skapandet ansåg han av många skäl passa sig
förträffligt, och på nyåret 1896 begynte
den recensentverksamhet, som upphörde

34

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1934/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free