Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska r o vi a n e r och noveller
samla sitt eget och läsarens intresse kring
skildringen av någon apart, i sig sluten
miljö. Ella Byström och Elswig Thunberg
ha bägge gått denna väg, men åt var sitt håll.
Ella Byström har valt att k ä sina figurer i
historisk, närmare bestämt egyptisk, kostym
och placera in dem i Tell-el-amarna-periodens
upprörda händelseförlopp, kring farao
Achna-tons för moderna uttolkare särskilt lockande
reformatorsgestalt. Den historiska romanen är
en erkänt vansklig konstart, och Ella
Byström har inte orkat med att bemästra
svårigheterna. Det mäktiga ämnet kräver
betydligt kraftigare volym, rikare konkretion och
fastare struktur än hon lyckas åstadkomma
i sin tunt skisserade berättelse; de alltför
använda klichéerna ligga också farligt nära
till hands, och stilen slår i varje obevakat
ögonblick över i den falska arkaismen. Det
är synd, ty författarinnans betagenhet i sitt
ämne är äkta och kan finna vackra uttryck,
och hennes tolkningar av flickgestalterna på
Horisontstadens väggmålningar bli ibland
friska och behagfuLa. Med desto tryggare
vederhäftighet penetrerar Elswig Thunberg
sin miljö, som är både liten och
näraliggande — ett omodernt hyreshus i Östermalms
bi’ligare kvarter. Den sociala nivån ligger
jämnt ett streck ovanför den Hammenhögska:
»Ester och Alberts» författare har säkert
betytt en del för Elswig Thunbergs teknik.
Huset och dess folk bilda ram och kör kring två
flicköden, det ena idylliskt och det andra
tragiskt; för effektens skull är den mjuka,
öppna och förståndiga Tessan balettflicka,
under det den mörka Mirjam med sitt
ostyrigare Geltungsbediirfnis och sin hämmade
hängivelsedrift hör till de underbetalta, tidvis
arbetslösa kontoristernas dystra armé.
Mannen som håller på att komma emellan de
bägge vännerna, har ingen annan funktion att
fylla än just denna; han är en enkel
staffagefigur utan självständigt intresse. En viss lös
ordrikedom, där det Egentliga Ordet inte
alltid kommer med eller kommer till sin rätt,
och en illa motiverad knalleffekt i
slutkapitlet — Mirjans självmord — kunna inte förta
intrycket av ett gott stycke arbete och en
människoskildring med sikte på
väsentligheter.
I olika inklädnader ha alla dessa
berätter-skor med ett slags självklarhet varierat den
samtida svenska litteraturens envisa stående
motiv: antitesen mellan sexualiteten som lovligt
och hygieniskt njutningsmedel, vilket för sin
effektivitet kräver röre’sefrihet, variation,
bekymmers! öshet för konsekvenser, och å
andra sidan de moraliska obligationer och
emotionella besvär som hota att uppstå ur
könsförbindelsen och fixera den till ett
tu-manhandsförhållande på livslång sikt —
särskilt om följderna av det skedda göra sig
märkbara i befolkningsstatistiken. Det är
malörtsstjärnans droppe i könsrusets eufori:
Och mannen gick med kvinnan han höll av
i daglig törst till livets vattenkälla.
Och stjärnan föll i brunnens djup och gav
en bitter bismak åt det sexuella. . . .
En av de få som både av princip och
temperament måste stå på avstånd från detta
problem äge, är Annie åkerhielm. Hennes
berättarkonst — som är säkrare och
mognare än de flesta andras — skall tjäna en idé
av ojämförligt annan struktur och
känslofärg-ning: den konservativa samhällstanken, fattad
närmast som en vädjan till samling i
gammaldags stil kring fosterlandets klassiska
tradition, vilket förmenas höra samman med
nära anslutning till det stambes’äktade
stormaktsfolket i söder. Annie Åkerhielm gör sig
inga i.lusioner om dessa tankegångars
popularitet i det nuvarande Sverige. Hennes sista
roman handlar om hur en gammal aktad
högertidning uppslukas av tidens onda makter,
först och sist den ohejdade kommersialismen.
Den sobra och dämpade prosan får musik
av att redaktör Graab och hans hustru redan
från början skildras som hemfallna åt
ensamhet och undergång, som de möta tyst och
med stilla förnämhet. Men inte ens Annie
Åkerhielm har kunnat undgå att ta
befattning med de unga paren som hamna i tidens
situationer. Hon ser dem på distans, från
redaktör Graabs utgångspunkt — men med en
serenitet och en vilja till samförstånd trots
allt, som vittnar om hennes höga och humana
förfining. I hennes bok är det en gången tid
som kastar en spörjande, men ändå öm och
icke hopplös blick fram till det dyiga och
svåra ställe på vägen där samtidens ungdom
arbetar för att komma framåt. Margit
Palmaer känner sig däremot framom kolonnen,
i avantgardet som strävar fram mot en ny
kärlek; och hennes novellsamling vill med
ett urval av upprörande exempel visa hur
hopplös den nuvarande situationen med dess
fängsel av bibehållna konservativa
traditionstrasor är för kvinnornas djupa led. Det är
he’t enkelt födelsekontrollens problem som
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
