Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om det nya Rom. Några anteckningar av Folke Arnander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke Ar 7i ander
dömet byggt om det centrala Paris, och
uppdrog åt honom att utarbeta en ny
stadsplan för Rom. Haussmanns förslag, vilket
ej blev förverkligat, var att bibehålla den
gamla staden oförändrad och bygga en ny
stadsdel vid foten av Monte Mario. En
annan arkitekt, Bertagnolio, ville lägga en
ny stadsdel vid Ciampino — även den idén
förkastades men återkommer i Mussolinis
nya stadsplan. Och under dessa decennier
hände det — för att igen citera Angeli —
att »värdefulla sekelgamla monument
raserades utan tanke på att ens bevara några
rester. Skulpturverk från renässansen,
gravstenar av största historiska intresse,
dyrbara fresker från det romerska
quattro-cento, som är så litet studerat och idag —
till följd av denna förstörelse — så svårt
att studera, gingo förlorade, och intet nytt
skapades i stället. Och icke nog härmed,
man förstörde grundligt den dubbla rad
av parker och trädgårdar, som gjorde Rom
till Europas lummigaste och på sköna
villor rikaste stad. Det är onödigt att här
uppräkna listan på dessa oaser, som under
de trettio åren, från 70-talet till 1900, blevo
förstörda. Och då man tager i betraktande,
att Rom på den tiden var en liten stad,
som nästan helt innefattades mellan Porta
del Popolo och Colosseum, mellan Piazza
delle Terme och Borghi, då man också
har i minne att mera än två tredjedelar av
staden inom den aurelianska muren
utgjordes av planterade områden,
vingårdar såväl som parker och trädgårdar,
där man kunnat försöka allt för att
bevara allt det som varit nödvändigt att
bevara; då man, säger jag, tänker på allt
detta, måste man medgiva, att aldrig ett
större brott blivit begånget mot helheten,
karaktären och storheten i en stad av
skönhet.»1
1 Man kan ock jämföra Gregorovius’ berömda
varning; i svensk översättning ingår den i Claes
Lagergrens intressanta skildring av denna epok
i hans »Mitt livs minnen», del VIII, sid. 237 ff.
Omdömet kan synas onödigt hårt, men
stora offer krävdes av det gamla Rom för
att det nya, i tidens banala smak, skulle
komma till. En rad palats och kyrkor
förintades vid regleringen av Tiberns
stränder, underbara villor och parker skövlades
skoningslöst för att bereda plats åt de nya
kvarteren. Det segrande Piemont skulle
sätta sin prägel på en erövrad stad, och
Roms nya stadsplan fick en olycksalig
likhet med Berlin och Östermalm. Ingen
enda av de nya gatorna på Prati di
Castello vid norra Tiberstranden fick som
fond utnyttja områdets tre dominerande
objektiv, Michelangelos kupol, Monte
Mario och Hadriani grav. Särskilt
Peterskyrkan doldes med avsikt så omsorgsfullt
som möjligt på grund av de underliga
antivatikanska strävanden, vilka då voro
på modet. Hela stadsdelar fingo växa upp
på måfå utan att tillbörlig hänsyn togs till
en framtida stadsplanereglering eller till
erforderliga förbindelser de nya kvarteren
emellan och till centrum. Å andra sidan
fingo dock vissa partier en romersk
prägel, såsom Piazza delle Terme, och större
mått, såsom Corso Vittorio Emanuele, de
olika Lungotevere-gatorna och andra. Från
denna tid härröra också flera
monumentala byggnadsverk, såsom det något
överlastade justitiepalatset och det alltför
dominerande Nationalmonumentet. Ghettot
raserades, och nya kvarter växte fram.
Den intensiva byggnadsverksamheten fick
som bekant ett snöpligt avbräck i
1890-talets ruinerande fastighetskris, vilken av
Zola levande och verklighetstroget
skildrats i hans Rome.
Under dessa decennier blev mycket av
det pittoreska offrat, av detta Roma
spa-rita, som ägde en så säregen tjusning.
Många äro nog de som finna, att även
Roms nuvarande härskare idka rovdrift
på Roms bestånd av lokalfärg. Men att
gammalt måste ersättas med nytt är tidens
ordning. Estetiska och sentimentala hänsyn
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
