Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Carl Fredrik Hill. 1849—1911. Av Ad. Anderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ad. Anderberg
honom sällskap till Lübeck. Där skildes
deras vägar för att sedan, så vitt känt
är, aldrig mera korsas. Avskedsorden till
dem därhemma lödo: »Vänta blott, tills
jag kommer till Paris och får lära mig
måla, så skall jag förtjäna pengar, och
det skall bli mig ett nöje att visa den
gamla skolan, hur ruttna de avgudar varit,
som man fallit ned och tillbett. Jag är ej
ensam. Här finns flera unga friska
viljor.» —
Första veckorna i Paris voro nog
ganska påkostande för Carl Hill. Intrycken
stormade in på honom, och säkerligen var
han mäkta imponerad, fast det i breven
hem heter, att han ej på långa vägar
funnit, vad han väntat.
Luxembourgmuseet, dit han skyndar första dagen, blir hans
första stora besvikelse. Han säger sig där
knappast finna någon, som går upp mot
Gude. Besöket på Louvre avlöper ju
annorlunda. Där konstaterar han genast, att
de franska koloristerna ej ha mycket att
säga till om, när man jämför dem med
Tizian, Murillo, Velasquez och Ruisdael.
Även under Stockholmstiden hade de
klassiska mästarna avvunnit honom uppriktig
beundran. Han tecknade redan då flitigt
efter de målningar, som i Nationalmuseum
funnos av t. ex. Hobbema, van Everdingen
och Ruisdael. Den sistnämnde står även i
Paris i förgrunden bland den lilla samling
konstnärer, han erkänner som stora
mästare, delande äran med Velasquez, av
vilkens verk han skaffar de bästa
reproduktioner. Det primitiva italienska måleriet,
som de flesta även bland konstnärerna
gingo oberörda förbi, fängslade honom
även i alldeles särskild grad. Bland de
levande och verksamma fransmännen
stannade han helst nu till en början
inför Daubigny, för att så småningom
finna sig själv sittande lärande vid den
store Corots fötter, »trots det, att denne
aldrig målat ett träd så att man ser vad det
är för ett träd, knappt att det är ett träd.»
Förtrollningen, som utstrålade från Corots
konst, band honom jämförelsevis länge,
och grunden angiver han med de orden:
»Corot har upptäckt en ny värld, ty han
har upptäckt ett nytt sätt att se den
gamla.» Så småningom får han upp ögonen
för storheten i den konst, som
representeras av namn som Delacroix, Decamps,
Rousseau, Dupré, Diaz och Troyon, men
i likhet med Carl Larsson hamnade han
ej i någon berömd mästares ateljé för att
där lära sig måla. Intensivt studerade han
på egen hand, och hans förakt för de
modemålare, i vilkas ateljéer Europas
konst-närsungdom trängdes, kände inga gränser.
Under sin första sommar i Frankrike
träffade Carl Hill i Barbizon Max
Liebermann, med vilken han slöt ett
innerligt vänskapsförbund. Därute vistades
samtidigt två ungerska målare Paål och
Mun-kåcsy, med vilka han sammanfördes av
v. Gegerfelt, den ende bland svenskarna
med vilken han underhöll ständig
förbindelse. För Paal, en rikt begåvad
landskapsmålare, vilken med orätt ställts i
skuggan av sin lyckligare medtävlare
Mun-kåcsy, hyste Hill stor respekt, och det
framgår även av breven, att han satte
värde på de omdömen rörande hans egen
konst, Paal på anmodan av Hill
upprepade gånger fällde. Både Liebermann —
han har själv sagt mig det — och de
utländska kollegerna ansågo snart Hill som
den mest begåvade bland alla
skandinaverna. Hill hade emellertid ett hetsigt
temperament, var kritisk mot allt och alla.
Därför också av många illa tåld. »Det låg
något visionärt över min vän Hill, något
som satte honom i en klass för sig.» Det
var Liebermanns huvudomdöme om sin
unge svenske vän. Båda hade även starka
litterära intressen. En natt översatte Carl
Hill Ibsens »Brand» till tyska för den
spänt lyssnande Liebermann. För övrigt
möttes dessa båda ungdomar framför allt
i beundran för Daumier och Beethoven.
ioo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
