Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Carl Fredrik Hill. 1849—1911. Av Ad. Anderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ad. Anderberg
diga ords bästa bemärkelse. Malmö
museum är ägaren. Även några
landskapsutsikter, där blicken särskilt fastnar vid en
grupp popplar av sällsamt vacker resning,
stamma från denna tid. Deras mörka
bladmassor avteckna sig effektfullt mot de
klangfullt vita och blå lufttonerna. »Som
ni veta, har jag svärmat för musikalisk
färgverkan. Det är på detta området mina
senaste experimenter ägt rum, vadan
således färgverkningen i tavlan äger större
anspråk än den framställda vyn.» Detta
yttrande är ett av de sista vi ha bevarade
av Hill, innan sjukdomen får överhand.
Han hade nedskrivit det samtidigt som
han på staffliet hade en stor målning:
»Stenbrott vid Oise». Denna jämte 17
andra målningar skulle vara hans bidrag
till världsutställningen 1878. Hans
produktivitet under dessa årets sista veckor
stegras på ett rent oroväckande sätt. Han
säger sig vissa tider kunna måla tvenne
2 alnar höga tavlor om dagen. De flesta
av dessa blevo genom en kamrats ovisa nit
offrade åt lågorna. Vilken förlust detta
var, kunna vi gissa oss till, då bland de
från denna höst bevarade verken finns en
sådan stark och gripande målning som
»Kyrkogården», den ensamme mannen
inför korset, som i den sjunkande
vinterkvällen delger den döda sin egen
hopplösa förtvivlan. Han drömde även om att
få måla Näcken som gubbe, sittande i en
fors och spelande på guldharpan. Himlen
skulle han göra så blå, att ingen målare
vågat drista sig till något liknande. Men
lian ville även måla en
midsommarnattsdröm, där Näcken skulle vara ung och
spela på en guldharpa. Edligen ville han
intyga, att färgrikare landskap aldrig
målats. Han ville även framställa Näckens
drottning med sina tärnor invid en fors.
Hans feberheta hjärna vilade varken dag
eller natt.
28 år hade han fyllt ute i
blomstersalarna i Bois-le-Roi. En trots allt lycklig ticl
för honom! Några månader därefter var
instrumentet sönderslaget och låg där med
brustna strängar. Så ung var han, när
han bakom sig hade en konstnärlig insats
av sådana mått att vi här hemma behövt
decennier för att fullt uppskatta, vad han
givit och velat. Och rätt besett kommer
Carl Fredrik Hills namn i konsthistorien
framför allt att bäras upp ensamt av de
verk som tillkommo under åren 1876 och
1877. Montigny, Luc-sur-Mer och
Bois-le-Roi äro valplatserna för hans största
segrar.
# *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
