Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - »L’Honneste Amitié». En studie kring några svenska kärleksbrev från stormaktstiden. Av Nils Sylvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ni I s SyIvan
Världsmän som Magnus Gabriel de la
Gardie voro nog lätträknade vid drottning
Kristinas hov, och den tidens svenske
hovman torde säkerligen ha varit mera i stil
med den ganska klumpige hov junkaren
Johan Ekeblad, som vandrar hem på ömma,
värkande fötter efter lektionerna hos
»dansemästaren». Men detta hindrar ju
icke, att denna bristfälligt importerade
courtoisie kan ha haft nouveauténs hela
fascinerande charm för dem inom svensk
högadel, som första gången fingo göra dess
bekantskap. Maria Aurora Königsmarck
omtalar med förtjusning i några
intressanta brev från en vistelse i Medevi år
1682, dit huvudstadens förnäma värld
samlats för att dricka brunn och roa sig,
att kavaljererna hälsa damerna »le pius
civilement du monde» och uppvakta dem
med galanta biljetter. Vid en ringränning,
berättar den vackra Aurora, att en greve
de la Gardie »m’envoya une écharpe
bro-dée par son ecuyer, me priant de partager
les billet qui s’y trouveroient.» ■—- »Le
premier etoit de lui mëme pour moi»,
tilllägger hon, »ecrit le pius galamment du
monde». Redan ett par decennier tidigare
hade Urban Hiärne i »Een lustigh vijsa,
eller Pasqvill, ställt öffver en däielig
Jungfru» skämtat med en ung dams svaghet för
kurtisant konversation, då han bland
annat skriver:
Hennes Subtilige öra
Begär ey så myckit att höra
Predikan och Gudz ord,
Men fåfeng taal och flättia
Om älskogh och om kättia
Sampt egen beröm och roos
Hon höra begär therhoos.
Herdinnan Stratonices annars så
smäktande pastor fido visar sig sålunda här
som en ganska butter moralist gentemot
den fina världens preciösa ton. Och
Samuel Westius, som 1676 celebrerade
Urban Hiärnes bröllop med en dikt över »den
skenfagre lastermanteln Galanteri», ser i
det nymodiga sällskapsskicket snarast ett
djävulens påfund, tillkommet i avsikt att
förvända synen på hederligt folk, enär
»En okysk bock kan kall’s en höflig
cour-tisan». Det var sålunda icke alla som
tände rökelse för tidens nye gud, och det är
ytterst betecknande att Lasse Lucidor, som
lade i dagen ett sådant demonstrativt
förakt för allt som hette artighet och
poli-tesse, i den preciösa Celadontypen fann ett
tacksamt objekt för sin hånfulla satir,
såsom i »Gilliare kvaal», där han givit en
bred raljant skildring av en smäktande
pastor fido och dennes tusen och en
kärleksmödor, då han från morgon till kväll
står »med hatt i hand lijksom een
lägedräng/Ok vaktar iungfrun up».
I stormaktstidevarvets erotiska diktning
är denna pastor fido-figur en allmänt
förekommande typ, men han leder i första
hand sina anor från tysk och italiensk
senrenässanspoesi. När det däremot gäller
kärlekskorrespondenserna från denna tid
torde man ha rätt att i ganska stor
utsträckning räkna med direkta impulser
från preciositetens Frankrike, även om
man ingalunda får förbise eventuell
inverkan från samtida svensk petrarkism.
Att i kärleksbreven särhålla preciositet och
petrarkism låter sig nämligen ej göra, då
de väsentligen bygga på likartade
föreställningar och dessutom uppblandas med
den gammaldags kruserliga artighetsstilen
på ett sätt, som förtager dem varje
specifik ursprungsbeteckning. Från och med
1650-talet kan man börja urskilja
preciösa föreställningar, element ur preciös
uppfattning och tankevärld i de svenska
kärlekskorrespondenserna, men knappast
dessförinnan. När pfalzgreve Adolf Johan
i juli månad 1648 skriver till sin fästmö,
fröken Elsa Beata Brahe, ifrån Florens,
är hans brev ännu hållet i den
gammaldags kruserligt trohjärtade stilen, vilken
dock icke är utan sin tidshistoriska charm.
Ett par brottstycken ur brevet, som ingår
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
