Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Två dikter. Av Hjalmar Gullberg - Jag är blott förelöparen - Nu stundar förföljelsens månad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DIKTER
Au HJALMAR GULLBERG
Jag är blott förelöparen
Jag är blott förelöparen,
beredande väg till mig själv,
min egen Johannes döparen
vid Jordans älv.
Blott dunkla textutvikningar
kring frälsningens lösenord
är alla mina predikningar
på denna jord.
Jag är en ökenvandrare,
av präster och skriftlärda hädd,
min syndiga tidsålders klandrare,
kamelhårsklädd.
När ni ha gått ombord igen
och seglat på vattnen bort,
skall jag förvandlas till jord igen:
min tid är kort.
När strängen sönderspelar sig,
när tarmremsan multnar i sand,
sker undret, att himmelen delar sig
för Herrens hand.
Ja, himmelen skall dela sig
och rösten fjärranfrån
förkunna: »Intet skall felas dig,
min Son!»
Nu stundar förföljelsens månad
Nu stundar förföljelsens månad,
de grå katakombernas kväll.
Vår tro är på jorden förhånad
och staten har bränt vårt kapell.
Vår ovän har kommit till makten,
och galge vid galge är rest.
När månen går fram över trakten,
hörs korparna rådpläga hest.
Vår oväns metod heter duga.
En sak han från början begrep,
var nacke som vägrar att buga
blir hastigt så mjuk i ett rep.
En sköt sig av skräck för att hängas.
En öppnade gaskökets krän.
Hur själen skall undanträngas
står tryckt i en treveckorsplan.
Nu måste vi gräva oss kamrar
i jord, hugga gångar i sten
och mötas med spett och med hamrar,
den hemliga framtidsarmén.
Långt nedanför stjärnljus och blomster
ej röjer oss lyktor och ljud
vid edsvurna sammankomster
och nattliga möten med Gud.
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
