Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Historiskt kaleidoskop från Neapel. Av Mildred Thorburn-Busck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mildred Th o r b u r n-B u s c k
y o li a 117i a I av Neapel. Detalj
uren fresk av R. De 0 de r i s i o.
I kyrkan Incoronata.
från ett fönster den förödande
jordbävningen 1343, och inne i själva kyrkan stod en
dag en ung florentinare och åsåg med
förälskade blickar hur en ung skönhet
förrättade sin andakt. Det var Boccaccios
första möte med Fiammetta, som i
verkligheten hette Maria av Aquino och var
naturlig dotter till Robert den Vise.
Många av medspelarna i tidens
uppsluppna komedi figurera på väggarna i
den lilla nyligen restaurerade kyrkan
Incoronata, som ligger halvt nedsjunken i
jorden vid början av Via Medina. Där
återfinnas på freskerna med ämne ur
dåtidens liv, maskerade under benämningen
»De sju sakramenten», ej blott Johannas
egen djärva och sköna profil utan även
Petrarca och Laura, ja, till och med
Dante ! — Men mera än i de bleknade och
an-frätta bilderna på en gammal kyrkomur
lever det medeltida Neapels anda kvar på
bladen i Boccaccios »Il Decamerone». Det var
ej i det krämaraktigt betonade Florens som
Boccaccio insupit den atmosfär av hav och
äventyr, av korsarer och korståg och
Österland, som mer än något annat skänker
boken dess tidsfärg. Själva hovlivet i
Neapel artade sig nog som ett kapitel ur
Decamerone, och det var honom ej svårt att
där hitta uppslagen till sina berättelser om
galanta äventyr och eskapader.
Ej endast kvinnor som Johanna och
Fiammetta påsätta tiden sin prägel. Inför
en annan seen från det dåtida Neapel kan
man få en underlig hemkänsla, en
påminnelse om att Omberg och Alvastra kunde
nås både till fots och till häst från
korsriddarnas och saracenernas hav! — En
liten grå kvinna med myndig min rider in i
staden, åtföljd av två ståtliga herrar. Det
är fru Birgitta från Ulvåsa med sina två
söner, herr Birger och herr Karl. De
långväga främlingarna från vargalandet i norr
äro emellertid långt ifrån bortkomna i
den yppiga södern. Fru Birgitta tar
tillfället i akt att nu som flera gånger förut
låta sin vältalighet ljunga mot den
syndiga drottningen, men blir icke desto mindre
mottagen med stor heder. Och herr Karls
ogenerade later tyckas ha behagat Johanna
till den grad, att hon allvarligt funderade
på att upplösa sitt tredje äktenskap till
förmån för den svenske ädlingen. Herr
Karls förtidiga bortgång snart efter
ankomsten till Neapel gjorde emellertid slut
på alla giftasplaner. — Av hans fromma
moder finnas många minnen kvar i dessa
trakter. Utom hennes kyrka i Neapel är
även ett altare i kryptan till katedralen
Sant’ Andrea i Amalfi helgat åt Santa
Brigida, »Principessa di Svezia».
Säkerligen hade Birgitta bland sina
pilgrimsfärder även företagit en vandring till
apostelns grav för att förskaffa sig något av
den »manna di Sant’ Andrea», den
heliga balsam som vid större festligheter
sipprar fram ur helgonets ben.
— Rökelseångorna stiga och skingras i
de dunstfyllda gränderna. Vaxljusens lå-
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>