Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Idé om en fulländad kvinna. En deklaration av Carl Gustaf Tessin - Inledning av Walfrid Holst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Idé om en fulländad kvinna
att bli sirlig och graciös, leende, lätt och
feminin.
Rococodamen härskade inte blott över
männens hjärtan och sinnen. Hon förde spiran i
salongerna — då hon inte gjorde det i
staten som Maria Theresia i Österrike,
Elisabet och Katarina II i Ryssland; och i
Frankrike madame de Pompadour. Sverige fick en
verklig maitresse en titre i den
levnadslustige Fredrik I :s älskarinna, Hedvig Taube,
»la belle colombe». När hon gått till vila i
sin imposanta sarkofag i Strängnäs
domkyrka, var tiden inne för Fredrik den stores
syster, Lovisa Ulrika. Hennes strålande
apparition skulle draga blickarna till sig,
hennes intriganta, oroliga och nyckfulla själ
under årtionden bli en faktor i svensk politik
och svenskt kulturliv. Hon blev också Carl
Gustaf Tessins öde.
Medan ännu Karl XII förvånade världen
genom sina segrar, sitt nederlag vid Pultava
och sin gåtfulla personlighet, hade Carl
Gustaf Tessin vuxit upp vid hovet i Stockholm
— ett hov av damer, som grupperade sig
kring den gamla riksänkedrottningen och
hjältens båda systrar Hedvig Sofia och
Ulrika Eleonora. Hovkretsen hade varit
skådeplatsen för hans små bravader, och
enrollerad i Hedvig Sofias trupp av amatörer
deltog han tidigt i de sällskapsspektakel man
roade sig med. När han slutligen stod färdig
att resa ut i världen för att få sista touchen
på sin uppfostran, betygar fadern i ett brev,
att som hovdamerna haft godheten att rent
av med förtrolighet tolerera Carl Gustaf,
hade nittonåringen redan förvärvat stor vana
i att umgås med det svaga könet.
Unge Tessin tog raka vägen till Paris. Där
låg det efterkrigsstämning i luften; och
sedan den gamle Ludvig XIV gått ur tiden,
släpptes alla lustar lösa i Régencens
Frankrike. Carl Gustaf Tessin njöt sin »glittrande
ungdom» i en atmosfär, het av erotik och
betänkliga äventyr. Han begav sig sedan
söderut, invecklade sig i galanta intriger med
italienskorna och fick vid ett tillfälle i Rom
ansiktet svett av elden från en pistol, som i »blå
mörkret» lossades mot honom. Och från
Venedig, från 1700-talets venetianska karneval,
lockande som ett syndafall, måste han
slutligen fly för att undgå adelsmannen Galles
»mordiska försåt».
Åter i Sverige och någorlunda stadgad
förlovade och gifte sig den rikt begåvade
framtidsmannen snart med en av landets
förmögnaste arvtagerskor, Ulla Sparre.
Äktenskapet blev verkligt lyckligt, vilket
intagande och spirituella epistlar, som växlades
mellan makarna, så snart de inte dagligen
voro samman, ännu nogsamt bära vittne om.
Charmör och äkta barn av sin tid hade dock
Tessin livet igenom ögonen öppna för allt
kvinnligt behag han mötte, om än
ungdomens blossande passioner mer och mer
förvandlades i rococons egen couleur de rose.
Hans fladdrande galanteri och skämt med
damerna, hans bizarrerier och romaneska
infall hörde nu en gång för alla med till hans
natur. Det renderade honom av svägerskan
Augusta Törnflycht örfilar, som gjorde
honom »röd som gobelinernas scharlakan», det
lär under beskickningen till Frankrike 1739
—42 tagit sig uttryck i en viss låga för
madame Boucher, den store rococomålarens
sköna maka. Verklig politisk betydelse fick Carl
Gustaf Tessins känslobetonade relationer till
kronprinsessan, sedermera drottningen Lovisa
Ulrika; relationer som bidrogo till att förmå
honom att som kanslipresident taga högsta
makten i landet, relationer som slutligen
förde till brytning och fall.
Lovisa Ulrikas strålande blåa blick
brände sig in i hans själ. Men om det lilla
aktstycke, Tessin avkopierat i Åkerödagboken
och där betecknat såsom ett »societets
tidsfördrif, som jag i yngre år skrifvit», i själva
verket varit en lusteld vid Lovisas tron eller
möjligen författats tidigare för en intim
krets, torde ej vara lätt att med säkerhet
avgöra. Huvudsaken är, att det så omedelbart
avslöjar för oss Carl Gustaf Tessins
egenart, hans charm och spelande
rococosensibili-tet. Man förstår, att han kunde bli tidens
världsmannatyp par préférence, möjligen rent
av återspeglad i Goethes Wilhelm Meister,
och att Sverige under hans franska
beskickning blev till den grad på modet i Versailles,
att damerna uppträdde i balkoaffyrer »à la
Suédoise».
Aktstycket, inskrivet i Åkerödagboken för
år 1763 (sid. 331 o. ff.) benämnes där »Idé
om en fulländad kvinna». Det borde helst
läsas i sin franska avfattning men meddelas här
på svenska:
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
