Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Lot. Av Albert Henning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lot
Där stum han stannat, i hans sinne kom
en hotfull maning: se dig icke om! —
och fram han stapplade, en slagen man,
men en som nu sig själv i smärtan fann.
Hans hjärta ropade: Tungt är ditt bud
och hård din hand, o Zebaot och Gud!
Du låter blomman växa i sin lund
men sliter mänskans hjärta ur dess grund.
Vad högst vi älska, du ifrån oss tar
och lägger öde, vad vår glädje var.
Ve, intet varar, ingenting förbliver!
Från hem och grund, mot mål, vi icke se,
med gisselslag du oss i öknen driver,
döv för vår bön, okänslig för vårt ve.
Vi få ej stanna, ve den, som försenar
sin drömmarfot, ty honom du förstenar
och ger till pris åt ömkan och åt spe.
Jag trodde du i friden var och drömmen,
att du var klippan i den strida strömmen,
men strömmen är du med dess bullerljud,
du ödeläggeisens och Tidens Gud!
Du är ej den, som ledde mina fäder
och talte tröstens ord i ensligt tält.
Du drivit människorna hop i städer,
och Babels gud på altarna du ställt.
I tempelvalven eka hädarljuden,
och vild går dansen omkring främlingsguden
vars nya hätta, färgad röd som blod,
är dina trognas avgud och klenod.
Var ensam stämma, som sitt ord förkunnar,
dränks snabbt i ropandet från tusen munnar
ty såsom stormen sanden skylikt sopar
du driver människorna fram i hopar,
och som en by av hagel stoftet slår
den som allena genom molnet går.
Med håltom klang en röst därur mig når,
som prisar bullrande sin lott att vara
ett korn, ett stoft i denna stoftgrå skara,
som bäres framåt — av en virvelvind.
Du molnets Gud, ditt väsen uppenbara!
Jag träder mot dig, men jag skönjer bara
ett töcknigt anlet, och dess blick är blind,
och Kaos tecken lyser på dess panna.
Du vältrar framåt, och du kan ej stanna.
Förödelsen går mörk i dina spår.
Du bryter vinträd, levande som torra,
i197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
