Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Svenska essayer. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Algot We r in
ideal ur vilket vishet skulle kunna födas.»
Men det är inte lätt att komma dithän, att
nå denna höjd av abstraktion: för en stund
erfar man den hisnande frihetsförnimmelsen,
så svindlar man, faller och ligger där tryckt
mot »de fasta och fördomsfulla
orubbligheter-nas värld». — Det är inte lätt att tala den
ofördunklade och oförvillade tankens språk, det
fordras oavlåtlig övning därtill. Det är
riskabelt att vistas i de förtunnade luftlagren ovan
traditioner och konventioner, men några
måste väl ta riskerna. Det behöves utposter
i »ingen mans land».
Den första essayn i Olle Holmbergs bok
heter »Andlighetens rehabilitering» och är en
betraktelse över Thomas Manns roman Der
Zauberberg, som prisas som en traditionslös
bok: »det är därmed den tjusar dem som inte
finna mänskligheten vara en tillräckligt
upphöjd sak för att dess traditioner skulle böra
betraktas som sakrosankta. Den är också en
odogmatisk bok; det är därmed den tilltalar
dem som hellre vilja lära än upprepa
lärosatser.» Orden om mänsklighetens ringa
upphöjdhet skulle väl Der Zauberbergs
författare inte underskriva; de äro farliga: de
skulle mycket väl kunna utnyttjas av jesuiten
Naphta i hans debatter med humanisten
Set-tembrini. Det kan för övrigt sättas i fråga
om Manns roman är så traditionslös i sin
berättarteknik (jfr Wilhelm Meister) eller till
sin allmänna tendens. Det är traditioner
som hålla officersvolontären Joachim
Ziems-sen uppe, som göra att han går lika
rak och oförvillad mot döden som mot
livet. Han är en hjälte i boken, lika väl som
den store, outgrundlige mynheer Peeperkorn,
genom vilken instinkterna och passionerna
tala sitt mäktiga språk. De andliga
gymnasterna Naphta och Settembrini få bredvid dem
ibland något osäkert och flyktigt över sig.
Men som helhet är Der Zauberberg både ett
vittnesbörd om och en hyllning till den
andliga friheten. »Operationes spirituales»,
andliga sysselsättningar, heter en kapitelrubrik
som mycket väl kunde ha passat som titel
på romanen. Thomas Mann är så övertygad
som någon om att det i den andliga striden
behöves vaksamhet, övning och list; den
något troskyldige liberale humanisten
Settembrini har en hel del att lära av jesuiten
Naphta. Mann är också utan tvivel den som
överlägsnast har gestaltat tidens konflikter,
som är mest initierad i det andliga
nutidsläget. Holmberg synes mig utmärkt beteckna
hans karaktär och hans ställning, då han
säger : »Vi ha länge nog lyssnat ömsom på
traditionens tröga folk och ömsom på upprorens
vagabonder. Thomas Manns författarskap ger
oss bilden av andlig frihet, disciplinerande
sig själv, och om inte minnet sviker var det
med de termerna ungefär som den klassiska
tyska filosofien brukade definiera både
förnuftet och vad den kallade moral.» Ja, den
definitionen på förnuftig och moralisk
mänsklighet är visserligen i Kants anda.
Den intelligente tysk-judisk-amerikanske
romanförfattaren Ludwig Lewisohn har
skrivit om Thomas Mann att han är en djupt
allvarlig man, som är mycket litet frestad att
göra allvaret till ett drag i sin personlighet.
Han döljer allvaret bakom sirlighet och ironi,
och så gör även Olle Holmberg. »Allvaret
är en alltför dyrbar och ömtålig pièce för att
man skulle böra profanera den genom att
använda den i vardagslag», är en aforism
som lika gärna kunde vara av Mann som av
Holmberg. Den senare citerar med
uppenbar tillfredsställelse ett ord av Paul Ernst,
också han en djupt allvarlig ironiker: »Im
Ernst, guter Freund, wir sprechen doch von
geistigen Dingen und sollten uns hiiten vor
der Selbstverdummung, der in allzu grosser
Ernsthaftigkeit liegt.»
På samma sätt som i de många oändligt
skiftande dialogerna i Der Zauberberg spela
ironi och allvar in i vartannat i Holmbergs
»Samtal om religionen» och »Samtal om liv
och kultur». De göra i högsta grad skäl för
benämningen »andliga övningar»; det år i
dem mycket av sokratisk list. Av bokens
övriga innehåll märkes en litteraturhistorisk
studie, »Från Hjalmar Söderberg till Pär
Lagerkvist», vari utvecklingen inom svensk
litteratur under 1900-talets tre första
decennier skisseras synnerligen skarpt och klart.
Som helhet är På jakt efter en
världsåskådning Olle Holmbergs hittills mest betydande
essaysamling; den är utmärkt genom balans
i stilen och mognad i omdömet, och den är
framförallt ovanligt fördomsfri.
Den litteraturhistoriska essayn, liksom över
huvud den essay som meddelar kunskap,
betraktas ofta med stränghet av den
vetenskapligare observansen. Man vet väl av
erfarenhet att genren inbjuder till lättfärdighet. Man
har sett att den som i dag är helt okunnig
i ett ämne i morgon är parat att behandla
det i en s. k. essay. Han är kanske så driven
att han förmår dölja sin okunnighet bakom en
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
