- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiotredje årgången. 1934 /
237

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kulturhistoria och kulturbilder. En översikt. Av Thure Nyman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

K ult ti r historia och kulturbilder

som erbjuder förvånansvärt mycket nytt,
delvis naturligtvis beroende därpå att Skansen
under hans styresmannatid undergått en på
många punkter genomgripande nydaning. Vad
som sagts om bildmaterialet gäller också i stort
sett om texten. Det har skrivits så mycket om
denna Hazelius’ skapelse, att man kunde tro
ämnet uttömt, och ändå följer man den
framställning, som här ges, med stort intresse.
Detta gäller främst utgivarens både roande
och inträngande analys av hur idén tog
gestalt, hur Skansen föddes och formades och
blev vad den blev. Även om man inte på
varje punkt är böjd att dela författarens
mening om klarsynen hos dess skapare i fråga
om det tidsbestämda och övergående i t. ex.
de panoptikonartade uppställningarna och de
maskeradartade upptågen, kan man knappast
hysa mer än en åsikt om Hazelius’ geniala
skarpblick och framsynthet. Amanuensen
Gotthard Gustafsson ger med utgångspunkt
i de på Skansen bevarade
allmogebyggnaderna en översikt av gårdstyper och husbygge
i hela vårt land. Också den som inte är
bevandrad i eller har någon direkt anledning
att skaffa sig mera djupgående kunskaper
om knuttimringens finesser får här en
instruktiv bild av de gammalsvenska sätten att
bygga och bo från Skåne till Härjedalen.
Intendenten Gösta Selling bidrager med två
uppsatser om Herrskapshem och borgarhus
samt Kyrka och klockstaplar på Skansen,
bägge lika läsvärda genom sina intressanta
utblickar över de kultur- och byggnadsformer
som de i friluftsmuseet resta monumenten
representera. Skansens många djurvänner
tillgodoses i bokens sista avdelning, där
intendenten Behm berättar minnen från sina
första år i Hazelius’ tjänst och om alla de djur
han där sett födas, leva och dö. Det kanske
till sist bör påpekas, att boken är utgiven till
förmån för institutionen, varför den, som
skaffar sig denna prydnad för sin bokhylla,
också gör en god gärning.

Minnesskriften nummer två är författad av
amanuensen Gösta Berg och ingår i serien
Natur och kultur. Artur Hazelius — mannen
och hans verk vänder sig till en bred publik,
och det vore skada, om den inte också
träffade sitt mål. Den skildring av Hazelius’
personlighet, levnadsöden och livsgärning vi här
få, är nämligen buren av förståelse och
beundran utan att därför förfalla till panegy-

rik inför det stora minnet. Den har därtill
fått en form, som är i bästa mening populär.
Författaren påvisar till en början de
karak-tärsdanande intryck Hazelius mottog av sin
fader generalen och den betydelse dennes av
C. J. L. Almquist influerade
uppfostrings-principer torde ha haft för den blivande
språkmannen, lektorn och museibildaren. Han
följer honom på hans fotvandringar i skilda
delar av landet, varunder så småningom det
intresse väcktes, som till slut skulle forma
hans märkliga öde. Det växer långsamt men
säkert fram under studietiden i Uppsala,
genom de skandinavistiska studentfesterna och
hans sysslande med språkliga stridsfrågor och
reformprojekt. Om sålunda miljö och
förbindelser haft sin väsentliga del däri, te de sig
dock som sekundära i förhållande till
strömningarna i tiden och Hazelius’ egna
upplevelser av den kulturella brytningsperiod, som
1800-talets mitt betecknade särskilt för
allmogen i vårt land. Gösta Berg ger en klar
och överskådlig bild av de ekonomiska och
sociala faktorer, som framförallt betingade
denna, och belyser med exempel vilka både
sorgliga och lustiga resultat som framgingo
härur. Hazelius hade blicken öppen för
denna förvandlingsprocess i det svenska
samhället, men han var inte ensam därom. Ett
av de intressantaste avsnitten i boken
handlar just om hans föregångare, en Djurklou,
en Hyltén-Cavallius, en Mandelgren, om de
planer på ett konstindustrimuseum som
diskuterades av bland andra överintendenten
Fritz von Dardel och om de samlingar som
hopbragtes här och var ute i landet.
Musei-tanken låg i luften och skulle ha tagit gestalt
även utan Hazelius — om lika bra är
naturligtvis en annan fråga — ungefär vid den
tid, då han började samla till vad som så
småningom skulle växa ut till Nordiska
museet, vars tillblivelse vi i stora drag få följa
i författarens framställning. Hazelius’
ovanskliga förtjänst är i alla fall, att han inte bara
tänkte denna tanke utan också satte den i
verket på sitt storslagna sätt. Hans genialaste
idé var kanske Skansen, och det tycks ha
bedrövat honom, att man velat fråntaga
honom förstlingsrätten till tanken på ett
friluftsmuseum, där folkets liv i gångna tider
skulle levande åskådliggöras. Han blir
emellertid varken större eller mindre av hur den
diskussionen utfaller, ty det var i alla fall
ingen som skapade ett Skansen före honom,
och det är ju däri det väsentliga ligger. För-

237

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1934/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free