Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kulturhistoria och kulturbilder. En översikt. Av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thure
Ny man
fattaren ägnar sedan ett kapitel åt
medhjälparna, insamlarna ute i landet såväl som de
ekonomiska rådgivarna och andra, utan
vilkas bistånd hans verk ändå aldrig skulle ha
fått sin mäktiga omfattning. Slutligen
lämnas en översikt över hans idéers segertåg
inte bara i vårt land utan i hela världen, »the
triumph of Hazelius», som en engelsk
museiman kallat det. Eftervärldens dom är
sällsynt enig om mannens storhet och den
monumentala resningen på hans verk.
En speciell sida av nordisk kultur
behandlas i Hilding Celanders Nordisk jul,
som bär tryckåret 1928 och alltså enligt
numera vanlig ordning borde höra till de
böcker, som för länge sedan äro förgätna. I
detta fall torde det dock förhålla sig tvärtom:
den har ännu inte upptäckts på allvar
av den stora publik, som den vänder sig
till, utanför de rent vetenskapliga kretsarna.
Förklaringen är helt enkelt den, att arbetet
tills vidare endast utkommit med sin första,
deskriptiva del. Den andra låter alltjämt
vänta på sig, men enligt sist ingångna
underrättelser torde ett av de väsentligaste
hindren för dess fullbordande vara undanröjt.
Den avvaktas med livligt intresse av alla,
som syssla med vårt folks gamla odling i dess
skilda former.
I den föreliggande första delen har
författaren begränsat sin uppgift till att ge en
översikt av de faktiska seder och bruk, som
voro förknippade med julen och julfirandet
hos Nordens allmoge för ett par mansåldrar
sedan, vid och strax efter 1800-talets mitt.
Tidsbegränsningen har tillkommit av rent
kritiska skäl. Då fanns det ännu trakter, där
julen firades i full överensstämmelse med
gamla traditioner, och författaren har för sin
framställning kunnat stödja sig på
berättelser av dem som voro med. Skildringen
vinner på så sätt i exakthet utan att förlora
i fyllighet, och ut ifrån detta material kan
han sedan följa utvecklingen bakåt i den
historiska och jämförande framställning, som
är avsedd att fullborda verket i dess andra
del.
För oss nordbor är julen årets stora
högtid framför andra, förknippad med ett helt
begreppskomplex om ljus och mörker, sådd
och skörd. Den kastar sin skugga framför
sig, när den kommer, och efter sig, när den
går. Vid midsommar börjar man tänka på
den, i juli gör man i vissa trakter i ordning
julosten, för att den skall bli riktigt lagrad
och fin till helgen, när skörden bärgas tar
man till vara den sista kärven för speciella
julbruk, och den sista kakan i julbaket
gömmes omsorgsfullt till såningstiden för att då
strös ut över fälten till god äring.
Författaren följer julen från det den först börjar
dyka upp i tankarna, över julslakt, julbrygd,
julbak och alla andra förberedelser för dess
begående i värdiga former, över det
sällsamma mellanspel som äger rum på Luciadagen,
över Tomasmässan och trollens tid fram till
kulminationspunkten, julaftonen, med dess
oändliga härva av skiftande göromål och
bruk. Nästan varje timme, varje stund från
dopparedagens tidiga morgon till juldagens
ottefärd har sin särskilda betydelse, sin
särskilda syssla, från vattnandet av hästarna och
uppsättandet av julkors och julstjärnor till
julnattens offerriter och de varsel och tydor
man då i tysthet tog för det kommande året.
Sedan följer juldagen med sina stillsamma
familjeseder och annandagen med
Staffansritt och andra mera våldsamma upptåg, som
fortsättas i mellandagarnas julgillen och
gästningar med dans och lek. Nyårs- och
tret-tondagshelgerna bilda avslutningen på det
stora festskedet i de nordiska folkens liv,
sådant det gestaltade sig ännu på våra far- och
morföräldrars tid, men när julen körts ut
med sina särskilda ceremonier på
tjugonda-gen, är den ändå inte riktigt slut. Den lever
kvar i såkakan och julhalmen, som sparas
tills det nya året fått kraft därav. Den
kontinuitetens princip, som är så utmärkande för
gammalt, folkligt betraktelsesätt, träder här
fram i öppen dag.
Mångt och mycket i dessa sedvänjor är
lika och gemensamt för hela Norden och går
väl delvis tillbaka på uråldriga föreställningar
och bruk, men dessutom finns det ett
nästan outtömligt förråd av julseder, som växla
från land till land, från trakt till trakt.
Skämtet blandar sig med allvaret, våldsamheten
med mildheten, änglarna med trollen och
häxorna. Det är en hel värld som öppnar sig,
en många gånger omskriven men ändå
alltid lika intresseväckande värld, som i detta
fall fått en beskrivare och tolkare, vars
framställningskonst är lika stor som vidden
av hans vetande. För fackmannen likaväl som
för den stora allmänheten är Nordisk jul en
ovärderlig kunskapskälla och en många
gånger roande läsning.
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
