Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Drottning Kristina som karaktärspsykolog och moralist. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D 7-ottning Kristina
nästan omärkligt
och av sig själv
över på
förlåtelsens plan. »Man
ångrar sig aldrig
att ha förlåtit
förolämpningar, men
man ångrar sig
nästan alltid att
ha straffat dem,
huru rättmätig
bestraffningen än
har varit»,
tilllägger hon i en
annan sentens.
Där ligger djup
och sannfärdig
mänsklig
erfarenhet förtätad i ord
som dessa. För
en så uppdriven
etisk känslighet
som Kristinas är
rättmätigheten
icke nog som
motiv. Själva
rättfärdigheten ter
sig som en
grovhet. På dessa den etiska
kontemplationens höjder når hon ej sällan i
jämnbredd med de störste. Och liksom hon i
satsen om att lida och öva orätt tangerade
Platon, föregriper hon i andra maximer
den kantska etikens kärnsatser om dygden
som lyckovärdighet. »Il vaut mieux
meriter que posséder la fortune», lyder
Kants vackra tanke i den svenska
drottningens version (Sentiments nr 116).
En annan gång uttrycker hon den så:
»För att förtjäna lyckan är det nog att vara
i stånd till stora ting» (L’ouvrage nr
354). Och en tredje gång klädes den i
följande dräkt: »När människian ei har
et hiärta, som är högre än den rang
De senast
anförda tänkesprå-ken äro
visserligen endast
glimtar, fast starka
och tätt
återkommande sådana, av
Kristinas levande
moraliska patos.
Ej alltid når hon
så högt. Men hon
gör det
tillräckligt ofta för att
hennes maximer
skola vara väl
värda att både
läsas och
efterlevas. Med
fullaste fog hade hon
haft rätt att kalla båda samlingarna av
sina tänkespråk »Sentiments heroiques»
— deras ursprungliga titel. Ty ett
heroiskt drag går över dem och lyfter dem
över både lycko- och nyttoetikens
lågmarker, till den rena idémoralens nivå. Då
ser hon också under sina fötter den
teologiska lönemoralen och svingar sig upp
till ett uttalande som detta: »Quand Dieu
ne donnerait pas de si grandes
recom-penses à la vertu qu’11 en a promis,
ön devrait néanmoins la culiver pour
elle-mëme.»
Med detta yttrande inskriver drottning
Kristina sitt namn i den humana etikens
historia.
och den lycka
hon äger, så är
hon dem
ingendera värd.»
(Säf-ströms urval nr
29; aforismen
saknas i Bildts
edition.)
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
