- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiotredje årgången. 1934 /
252

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - John Bauer. En studie i hans utveckling. Av Harald Schiller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Harald Schiller

Barnporträtt, i g o j-

Fru Gurli Hertzman-Ericsön.

Redan under akademitiden är John
Bauer oppositionellt inställd. Han kunde
ej förmås att göra någon bakgrund på
sina tavlor. Hans stående invändning var:
»Varför skall man måla naturligt?» Han
skilde sig från kamraterna genom att ej
hysa minsta respekt för Zorn, vars konst
då var idealet. Bauer stod i harnesk mot
naturalismen. »Jag skulle egentligen ha
levat under romantiken», var ett uttryck
han ofta fällde denna tid. Han gick sin
egen väg. Han lade sig ej i andras
göranden och låtanden. I gengäld fordrade han
att få vara i fred. Han struntade i
valörmåleriet. Han sökte inte illusion. Han kän-

de, att han inom sig hade något som han
— och bara han — kunde bära fram. Det
var bara så svårt att få tag på det och
uttrycka det.

Striden för konstnärsskapet gick hand
i hand med striden för personlighetens
frigörelse inom honom. Hela akademitiden
plågades han av olustkänslor, hämningar.
Kamraterna ansågo honom lat; han var
omöjlig att få upp om morgnarna. I så
gott som varenda brev från derma tid talar
han om hur svårt det är att arbeta. Intet
blir gjort; han var helt enkelt omöjlig!
Det var vännerna som, intagna av hans
renhåriga, vänsälla, absolut oegennyttiga
väsen, halvt om halvt tvingade honom
fram. Han var för vek, blyg och tvivlande
för att tillhöra initiativtagarnas,
frontmännens led. Han var samma gängliga,
tunna »typ» som hans yttre från dessa år
angav. Hade John Bauer fått som han
velat, hade han kanske i oändlighet gått
och drömt över sina skisser och över
naturen.

Hans alster under en resa till
Norrland, där han avtecknade lapparna och
deras liv, väckte allmänhetens
uppmärksamhet på det särpräglade och originella i
hans konst. Med största allvar hade han
fördjupat sig i det arbete som härmed
förestod honom. Han hade tillbringat en
lång följd av dagar på Skansen, ivrigt
sysselsatt med avtecknandet av de där
befintliga lapparnas dräkter, husgeråd m. m.
Hans skisser från Norrland röja en
bokillustratör av ovanliga mått. Redan som
pojke hade han koncentrerat sig på
blommor och växter för att en gång i
framtiden ha dem till hands som dekorativa
uppslag ■—• om han skulle få illustrera
någon bok. Han hade gjort illustrationer till
Huckleberry Finn. Nu fick han (1901) av
Bonniers förlag sin första beställning till
tidningen »Snöflingor». Två år senare
ritade han till Anna Wahlenbergs sagor.
Han var inne på rätt väg.

252

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1934/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free