Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - John Bauer. En studie i hans utveckling. Av Harald Schiller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harald Schiller
<w
Teckning i brev till Axel
Kleimer, /p 05.
Du gör dem precis så, som du fick reda på
dem den där tidiga morgonen, då du gick och
tänkte på fläsket och brännvinet.
Och se. Den tavlan blir bra. Detta är mitt
sista recept för tillverkning av goda tavlor
och du får det gratis.–-
Jag har nu läst igenom ovanstående och
finner det väl mycket kortfattat och
svårbegripligt och oläsligt — — — men sådana
skall recept vara. Skriv är du hygglig. Din
bror John i Småland.
Ytterligare tvenne brev förtjäna att
citeras; det ena ger oss friluftsmänniskan
och jägaren John Bauer, det andra den
ungdomlige, svärmande och förälskade
akademieleven. Båda äro riktade till
ovannämnda adressat. Det förra, som är
försett med illustrationer, lyder:
Snö och skog. Jakt och klingande drev
med Polka och lilla Wira. Millånga
mo-ar med höga skogsöar i. Snötyngd skog och
gnistrande kallt och stjärnor som stråla om
kvällarna. Stiliga och godmodiga människor
med oförfalskad småländska till modersmål.
Glöggrytor i vitmenade spislar och golvtiljor,
som hålla sätta stövelklackar i. Hur ser en
stad ut?
Två kvinnliga väsen tävla om att göra mitt
liv ljuvt. De laga min mat och de koka mitt
kaffe och om kvällarna värma de mina
sängkläder (framför brasan) att inte min finhyllta
kropp må kylas och de stoppa väl om mig
och giva mej godnattkyssen, om jag vill ha
nån. Och om rnornarna, när jag vaknar,
ligger alltid en varm och flammande brasa i min
öppna spis och bredvid sängen står en
kaffebricka med julbullar. Och så klär jag mej
vid den behagliga värmen från elden, och i
elden smäller och smattrar och sprakar det
och ute står det blåa, blåa dunklet kvar över
snön.
Och jag ger korna foder och jag ger fåren
foder och jag hugger ved och jag jagar och
åker skidor, men målar, det gör jag litet,
riktigt otäckt litet. Är du själv lat, månde
detta vara dig till tröst.
P. S. Jag sköt en hare i dag, en kritvit
baddare, som såg dum ut och hade svarta
öronsnibbar. Han dog, men vad sjutton hade
han på mej att göra.
Från Jönköping skriver han nyårsdagen
1904 om en tillfällig förälskelse:
■–- — Jag och hon har åkt skridskor i
dag på förmiddagen. Det är rimfrost ute.
Vackert. Jag har helt enkelt aldrig sett
maken i den vägen. Hon är alltid bra, men i
dag nästan bättre än vanligt. Hon älskar mej
inte, men hon svärmar för mej. Jag älskar
henne nog mycket, mycket. Dä har jag sagt,
men hon säger att hon inte tror mej.
Vi träffas varje jul hon och jag, och varje
jul äro vi kära. Kollossalt! d. v. s. jag pussar
henne så ofta jag kommer åt i pantlekar å i
min och hennes förstuga. Hon är bra dä svär
jag dej.––
Återigen har jag ätit middag. Jag har en
stor cigarr i munnen. Även jag röker min
faders cigarrer. Jag sitter hemma nu, men
jag tror jag går ner på ateljén.–-
Nu har jag tänt min brasa här. Det
skymmer på. Jag tänder grenljuset. Dä ä vackert
med tregrenaljus. Jag ger fan i lampan, jag
bränner bara tregrenaljus. Här glöggas
jäck-lit här hos mej, d. v. s. när fleckorna ä mä.
Sven är en bra pojk. Den skulle du lära kän-
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
