Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Stockholm. Av Ragnar Östberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragnar Östberg
Denna egenskap fastslogs i
regeringsformen 1634, och den verkliga
blomningen vidtog, då Stockholms betydelse som
hjärtpunkt i ett stormaktsvälde visade sig.
Det arbetades då på ett intensivt sätt för
att göra den enkla och blygsamma lilla
staden värdig sin nya, europeiska
ställning. Stockholm fick såväl
regeringsprivilegier som handelspolitiska förmåner,
och adelspalats växte upp, det ena efter
det andra. Klas Fleming,
överståthållaren, genomför sin stadsreglering, ett
rätlinigt och fullt regelbundet gatunät efter
dåtidens högsta mod, på en betydande
sträcka av Norrmalm och Södermalm.
Gustav Adolfs en gång uttryckta önskan
att av »Stockholms små kåtor en gång
måtte bli stora stenhus» går bokstavligen
1 uppfyllelse. Från knappt 9 000 invånare
år 1630, når Stockholm, 20 år efteråt,
upp till 60 000. Denna utveckling
manifesterar sig både inom affärsliv och
levnadssätt. — Stockholmaren, som ända in
på 1600-talet lät getter beta på de flacka
torvtaken och levde i stån som på landet,
ryckte upp sig till verklig huvudstadsbo.
Han växte in i storstadslivet, såg fartyg
från världshaven ankra på Strömmen och
stramade upp sig under sina promenader
på Skeppsbron. Där förut i början på
1600-talet missnöjda diplomater endast
funnit otrevnad och »usla kvarter», mötte
dem nu ett flertal präktiga byggnadsverk,
med inslag av holländsk och italiensk
högarkitektur. Även i själva uppträdandet
frapperas utlänningarna numer av
Stockholmarnas franskbetonade sätt.
Sedan har intet rubbat Stockholms
distinkta huvudstadsställning. Varken
slottsbranden 1697, Karl XII :s långa
bortovaro från riket eller stormaktstidens
fall har kunnat göra någon ändring i detta
sakförhållande. Mitt i gruset efter »Tre
Kronor» grundades Tessins nya slott och
fullföljdes under storhetstidens
undergång. Under alla dessa skiftningar ligger
Stockholm, huvudstaden, som brännpunkt
för rikets historia, och slottet som dess
högborg.
År 1780 hade Stockholm 75000
invånare, och detta invånarantal steg icke
under de närmaste 40 åren. Skilsmässan från
Finland bidrog härtill i hög grad. Denna
det svenska rikets amputering inverkade
högst menligt på huvudstadens hela
ekonomiska system, så som detta utbildats
under de många århundraden varunder
Stockholm var Finlands huvudstad ej
mindre än Sveriges. Den andliga
gemenskapen bestod dock länge. Livsföringen i
Finland fick sin färg långt framåt av
stockholmska förebilder. Liksom i
Finland minnena från »Gustavs dagar» levde
långt in på 1800-talet.
Det ligger nära till hands att här erinra
om i vilken betydande utsträckning Gustav
III och hans omgivning förde fram
kulturen och sällskapstonen inom
huvudstaden. Både vår opera och vår dramatiska
teater voro institutioner som då
inplanterades från södern, och huvudstadens
viktigaste kultursamlingar rymdes inom
Tessins slott. Riksarkivet utflyttades därifrån
så sent som 1846. Nationalmuseum,
formerat på grundvalen av Gustav III :s
konstsamlingar, flyttade från slottsflygeln
1866, och senare följde därifrån Statens
historiska museum, Myntkabinettet och så
sent som 1877 Kungl. Biblioteket. Vid det
tillfället klagade man över att platsen som
valts, Humlegården, låg så långt bort —
»i en av stadens utkanter».
Från mitten av 1860-talet, då
Stockholm nådde upp till sitt första
hundratusental invånare, och då både gas-,
renhållnings- och vattenledningsverk infördes
och det första tåget ångade in från
Södertälje, — från den tiden kan man säga att
Stockholm gick in i sitt tredje och stora
utvecklingsskede, som nu gett
huvudstaden ett invånarantal på över en halv
miljon.
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
