Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Stockholm. Av Ragnar Östberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm
effekten, perspektiviskt sett, att ge ett
fördjupat Gustav Adolfs torg.
Med den nuvarande fondbebyggelsen
åter, gjord i grova granitblock, i en väldig
skala, större än de båda
sidobyggnadernas, kastas fondväggen framåt för ögat,
torget förefaller härigenom grundare än
det t. o. m. i verkligheten är, och den stora
granitfonden av bankhus skjuter fram som
en rå vägg mot Norrbro.
En vidgning på djupet av torget är
emellertid även för trafiken nödvändig.
Frågan är endast: huru mycket. Därom
framkom vid Norrmalmstävlingen mer än
ett förslag av intresse.
På samma gång som en utsträckning av
torget norröver ger ett stort skönhetsvärde,
ernås också därmed en renässans av
platsens viktiga uppgift som medelpunkt i
huvudstadens vardagliga rörelse och
festliga liv. Med hänsyn härtill bör torget i
möjligaste mån skyddas mot spårvagnar
och annan tung trafik.
Vi sakna faktiskt i Stockholm ett
område där de gåendes rätt är huvudsaken,
där ett stadslivs umgänge försiggår som
i så många andra städer och som
Stockholm en gång haft, före nuvarande
spårvagns-, bil- och buss-regemente. Vi erfara
behaget i detta offentliga umgänge hos de
latinska folken i deras »corso»; i
Frankrike i boulevardlivet, i Köpenhamn på
»Ströget», i Oslo på »Carl Johann» etc.
—• och det förvånar i jämförelse härmed
hur Stockholm blivit en orons och
ryckighetens stad, långt fredlösare för individen
än både Paris och London. Ett välformat,
på djupet gående Gustav Adolfs torg,
sträckande sig upp över Brunkebergstorg
fram till Telegrafverkets monumentala
fondhus, skulle kunna häva denna brist
och ge oss den eftertraktade huvudplatsen
vänd mot söder, Norrström och Slottet.
Då kunde Saltsjön och skärgården få
leka in sin atmosfär här mitt i stån, med
skymten av måsar och sjöfåglar och med
en aning sälta. Även Kungsträdgården
kunde med fördel föra in ytterligare luft
och ljus i stadskroppen. Ett brett
boulevardbälte från Humlegården, draget
söderut och förenande sig med
Kungsträdgården (så som flera av projekten vid
Norrmalmstävlingen också utvisade) skulle föra
in en välgörande viddkänsla i det
kompakta Norrmalm, och däri bilda ett
lyckligt verkande parkbälte.
Tessin har en gång för alla markerat
Stockholms huvudlinjer med Slottet, vår
storhetstids levande märke, vars strålning
bestämmer rörelse och riktning (norr—
söder), havssida och inomskärs (öster—
väster).
1800-talet försumpade dessa
huvudlinjer genom vatteni fyllningar överallt och
genom riksklossarna på Helgeandsholmen.
Det senare isynnerhet var det svårast
tänkbara brädslag mot Stockholms
hjärta. Ansträngningar ha upprepade gånger
sedan gjorts att häva trycket. Riksdagen
själv har visat stort intresse. Kanske det
lyckas en gång. Helgeandsholmens
renässans måste komma genom att holmen
befrias från påfyllningsmassan mellan
Norrbro och riksdagshuset och genom att
Riksbygget hopstämmes med holmen och med
strömmen.
Vår egen tid ser i alla händelser med
något större insikt på stadens vatten- och
huvudlinjer. Detta anger t. ex. Stadshusets
kombinering med Riddarfjärden,
Ströms-borgshusets minskning på höjden, för att
ej skymma Mälarvidden, och även
slussuppfarten, vid vilken Staden förmått att
både bevara Tessin den äldres Stadshus
och beräkna att med denna storhetstidens
byggnad kombinera Carl XIV Johans
historiska ryttarstaty.
Allt detta är tecken som ånge vidgad
syn på en huvudstads betydelse och
därmed vidgad uppskattning av Stockholms
livsvärden. Den befarade s. k. centralbron,
tvärs över Strömmen, till Skeppsbron kan
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
