- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiotredje årgången. 1934 /
297

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Akseli Gallen-Kallela. Av Nils-Gustav Hahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ak se li Gallen-Kalle la

Middagsvila■ Olja. i 8 8 p.

Göteborgs konstmuseum.

förtätades genom inlevelsens styrka,
framställningens frasfria »rakt på sak» och
uttryckets liv och enkla följdriktighet.
Bakom Gosse och kråka låg redan en snabb
och säker utveckling, om vars konstnärliga
lödighet man har fullgott vittnesbörd i en
rad små landskap, ofta vintermotiv, från
åren 1882—84. Deras stort sedda och
sensuellt upplevda verklighet ger en
konstnärspersonlighet så färdig att man inte
vill tro att en ton-åring fört penseln. När
Gallén mot höstsidan 1885 påbörjade den
målning som sedan kallades Gumman med
katten, var det egentligen bara landskapet
han ville beskriva. Åt en tråkig, banal
landskapsbit med åkrar och ängar hade hösten
skänkt en sträv smak som tilltalade
honom ; dock — vinden som kall strök över
den trädlösa bygden kunde han inte måla.

Där måste vara en figur som
förkroppsligade stämningen, och så fann han en
käring till modell, »en lantlig höstvarelse vars
lemmar inte voro bortskämda av
stug-värmen». Den bredfotade och stormagade
gumman står där i ali sin behaglöshet:
under den grå himmeln faller inte ens en
ljusreflex med någon yttre
förskönings-effekt över hennes fulhet. Hon är målad
utan krus, rakt och frankt vänd mot
betraktaren. Men man ser vad det är som
legat konstnären om hjärtat: hur helt hon
hör ihop med denna karga natur, och så
den enkla rörelsen av liksom förkrympt
ömhet varmed hon sträcker handen mot
katten. Där är en vekhet som, allt
utvär-tesväsen till trots, ständigt skulle
behärska Galléns innersta regioner. Vågar man
inte tro att konstnären redan här anat det

297

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1934/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free