Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Akseli Gallen-Kallela. Av Nils-Gustav Hahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ak se li Gallen-Kalle la
per. Utvecklingen följde ofta
hemlighetsfulla stigar, där forskaren efteråt finner
villsamma spår. Gallen-Kallelas levnad låg
till sitt yttre förlopp i öppen dag, ty hans
liv blev i tjugoåren en nations tillhörighet.
Men gåtorna gömdes djupt under ytan,
bundna i ett inre sammanhang av mer
betydelsefull verklighet och sanning.
När den tjugoårige Axel Gallén stod
där med sina realistiska mästerverk:
gumman matande sin katt, stockflottaren som
ligger och yrar i sårfeber, arbetsträlarna
som domnat bort i blytung sömn på
pör-tets bänkar och golv, då hade redan två
decennier förgått sedan denna finska värld
införlivats med konsten — i litteraturen.
Det hade skett på 6o-talet genom Aleksis
Kivi och hans roman »Seitsemän veljestä»
(Sju bröder). Nödvändigheten att få fram
den också i konsten hade legat i luften
sedan dess, men han som skulle göra’t
hade inte blivit funnen. När han kom,
gjorde han det med en kraft som rönte lika
ovilligt mottagande som på sin tid Kivis
realistiska roman. Och ändå var det
genom dessa målningar han nedträngde i
den finska folksjälen och fann den
psykiska grunden för sitt stora nationella
verk, Kalevalasviten.
Studievintrarna i Paris ledde till en
realism av annan hållning och betydelse. Ett
var gemensamt: en fascinerande säkerhet
att träffa tingens mystiska kärna, som
gjorde »naturemortet» över en rutten gös
i strandvattnet lika fantasieggande som
den mjuka parisskissen av en brunhyad
exotisk modellflicka. Men miljön var av
en annan lynnesart, intim och förfinad,
och med den skiftade också tekniken och
greppet. Atmosfären kryddades av en sats
tillspetsad spiritualitet, själva luften i
bildrummet fick en dyrbar, blekt gyllne ton —
hans förnämsta saker från denna tid voro
interiörer — och figurerna modellerades
Detalj 7ir gruppbild av
kommerserådet Antti Åhlströms
familj. Olja. 1895.
Norrmark.
med en fast plastik som erinrade om
1400-talets nederländare. Formgivningen blev
miniatyrlikt finpenslad, bildformatet
förminskades i logisk överensstämmelse med
stämningsläget hos denna interiörkonst.
Två oljemålningar i Helsingfors’
Ateneum ge essensen av denna stil. Båda
interiörer i starkt ensidig fönsterbelysning.
Ett porträtt av den högoriginelle
samlaren och donatorn doktor Antell: han
sitter vid skrivbordet i ett virrvarr av
pretiosa, värjor, medaljer och tidningar,
fördjupad i granskandet av sin myntsamling.
Skuggorna — där är mest skuggor i
bilden — ha en mörk, saftig glans med
kraftig brytning mot ljuspartiernas nyktra
morgonklarhet. Den andra, Démasquée:
en naketbild med ett drag av baudelairesk
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
