Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Akseli Gallen-Kallela. Av Nils-Gustav Hahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ak se li Gallen-Kalle la
Dèmasquèe. Olja. 1888.
Ateneum, H etsing f ors.
höll Rein — den realistiska
uttrycksformen kunde inte frambära själva innehållet
i Kalevalas schamanska uppfattning av
naturmakterna. Runorna som besjunga den
unga Ainos tragiska död under tvånget av
den mäktige Väinämöinens åtrå, fingo inte
i de realistiska bilderna det sagolika och
innerliga samliv med naturen som dikten
gav. Konstnären hade strukit allt det
övernaturliga : Ainos död blev en vanlig
aktstudie i friluft, medan dikten lät havet
höja sig över den olyckliga jungfrun. Bara
över landskapet var det flykt — insjöns
stränder i soluppgångens orörliga
ögonblick hade ali den höghet och enkla ståt
som Runeberg älskade i Kalevalas land-
skapsskildringar. Det var första gången
ett finländskt landskap skildrades så
typiskt, stort och lyriskt i bild.
Reins anmärkningar upprepades av
andra kritiker i samband med den följande
målningen i Kalevalacykeln, Ilmarinen
smider Sampo. I denna väldiga
eldskensstudie med atletiska gestalter vid en
skogssmedja saknade man eposets vilda
stämning över den mystiska symbolens
smidande, vilket borde ske under ett yrande
och brakande uppbåd av alla element.
Dock anade man tillika att Gallen-Kallela
tvingade sig fram mot en »ideellare konst»
som höll på att bildas. Det fanns alltså ett
behov av en ny stil, varom ingen likväl
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
