Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Akseli Gallen-Kallela. Av Nils-Gustav Hahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aks eli Gallen-Kallela
karelen: arkitekturfragment, redskap och
framför allt ornament av en konsekvent
och ursprunglig typ. Här låg källan till
den nationellt romantiska »stil» i
arkitektur, möbler och textil som nu började
florera. Gallen-Kallelas första resa ostvart
öppnade arkitekternas och konstslöjdarnas
ögon för den karelska särarten och gav
anledning till en arkitektexkursion i dessa
trakter, vilken startade 1894, ungefär
samtidigt som Gallen-Kallela själv byggde sig
en boning av obilade väldiga stammar i
romantiserad karelsk stil. Den restes i
Rou-vesi, fjärran från ali bosättning, i en natur
som fullt tillfredsställde hans nyvaknade
krav på vildhet och ensamhet. Dess
forntidsjättelika arkitektur var som beräknad
för att ge den rätta mytiska stämningen
vid Kalevalacykelns frambringelse.
Den karelska upplevelsen ledde
närmare ett stilistiskt avgörande. När
Gallen-Kallela 1893 inträngde i Paanajärvis
ödebygder, framtvingade sig kravet på en
sammanfattning av naturupplevelsen, och
han målade en vid utsikt i förenklade drag
med en spillkråka på en förtorkad
trädstam i förgrunden. Den klarröda tonen i
fågelns huvudfjädrar blev för honom ett
individens livsskri i ödemarkens stillhet.
Kring bilden drog han en bred bård med
skogsdjur och stiliserade grankvistar. I
en stor naturalistisk forsbild försökte han
suggerera vattenmassornas musik genom
fem gyllne strängar, spända lodrätt över
duken. Symbolgestaltningen av naturen
var antydd, men ännu inte vunnen som
ny konstnärlig domän —- den hade pressats
fram på bekostnad av helheten i verket.
Gallen-Kallelas form fick sin slutliga
prägel då han kort därpå slog sig ned i
Berlin och levde med i kretsen kring den nya
konsttidskriften Pan. Berlintiden har
likväl till stor del förblivit höljd i ett
underligt dunkel. Bortom yttre händelser, såsom
utställningar i Berlin och Dresden, kan
man bara skönja miljön, den intellektuella
V å r. Olj a.
Museet for modern konst, Wien.
bohemmiljön kring Munch, Strindberg och
paret Przybyszewski som blivit skildrad
framför allt i norsk konstlitteratur. Men
hur reagerade Gallen-Kallela för denna
omgivning ? Dagboksanteckningarna
skrevos i tung krisstämning. Någonting
eggade honom, till en ansträngning, kanske
över förmåga, men till varje pris
avgörande. Nu efteråt kan man utläsa följderna
men inte blotta de verkande krafterna i
detta hemlighetsfulla spel av känslor och
intryck. Uppenbart är att hans vaga
intresse för orienten och arkaismen fick
bestämd riktning och form. Det var inte
någon slump att Gallen-Kallela valde
träsnittet när han i Berlin började ägna sig åt
grafik; träsnittet i ett utsmyckande, delvis
ornamentalt manér — medan Munch
nästan samtidigt kastade sig över etsningen
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
