Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Akseli Gallen-Kallela. Av Nils-Gustav Hahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils-Gustav Hahl
och kort därpå utbildade sin modernt
individualistiska träsnittsteknik. För
Gallen-Kallela skedde avgörandet under inverkan
av smakriktningen i Pan och Jugend. I sitt
förhållande till den tyska
nittiotalsestetiken blev han den mottagande parten. —
Åter hemma i Finland utförde han
träsnittet Dödens blomma till åminnelse
av sin döda dotter. Ett litet blad med
en flicka som närmar sig blomman vid en
svart damm i skogen, där Döden glider
fram bakom furorna. Stiliseringen hade
redan något av den kommande
hjältesymfonins linj ef öring, och motivet var som
ett sprött förspel till de stora
meditationer över dödsgåtan, vilka han utförde al
fresco under början av 1900-talet. Den
första definitiva Kalevalabilden blev ju
också ett träsnitt, Sampos försvarare.
Kalevalacykelns stil med dess starka
grafiska och textila påbrå innehåller element
som inte organiskt sammangå med
stafflimålningens teknik. För Gallen-Kallela var
duken endast en nödtvungen ersättning
för murytan. Frescon, vars teknik han
lärt av dansken Oscar Matthiesen under
en Italienresa 1898, föresvävade honom
som ett oförverkligat ideal, vars formkrav
i stället tog ut sin rätt i en med
oljefärgens förutsättningar föga
överensstämmande stilisering. Men så bjöds honom ett
tillfälle: han erhöll uppdraget att
dekorera svicklarna i finländska paviljongens
kupol på Parisutställningen 1900. Först där
fick Kalevalasviten sin äkta
monumentalform. Ilmarinen smider Sampo och
Sampos försvarare återuppstodo stilistiskt
ny-vandlade i fresk, och till dem slöto sig
Ilmarinen plöjer ormåkern och
Kristendomen kommer till Finland, ett elegiskt
landskap. Alla dessa blevo förstörda när
paviljongen revs, men förnyades med
undantag av den sista i utkast för
nationalmusei-hallen i Helsingfors, där de efter
decenniers väntan utfördes i fresk 1928.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
