Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Akseli Gallen-Kallela. Av Nils-Gustav Hahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A k s e l i Gallen-Kallela
Maxim Gorki. Olja. ig 06.
Samling Keirkner, He Ising f ors.
kulturtrötta västerlänningen, tjusad av
primitiviteten! Men denna kulturflykt hade
sin vida betydelse för själva kulturlivet:
den bildade epok i hans konst och gav
samtidigt en kraftig stimulans åt den i landet
uppväxande tron på betydelsen av en
nationell primitivism. En benägenhet att
förhärliga rustika och ursprungliga
egenskaper är ännu i dag lika samhörig med
finländsk mentalitet som den var det på
nittiotalet, då den rönte en stor romantisk
försköning inom alla konstarter. Hos
Gal-len-Kallela hade denna böjelse en patetisk
tyngd som kunde prägla ut draget i
förtätad form och verka inspirerande på hela
hans omgivning.
Mötet med ödemarken blev för honom
en stor och ödesdiger upplevelse som
utlöste dolda krafter i hans nervliv. En
gåtfull fjärrlängtan fick makt över honom;
den stegrades till en våldsam drift som för
åratal tvingade honom ut i
Ruovesiskogar-nas isolering.
Med verklig beundran berättar en av
hans kvinnliga studiekamrater i sina min-
nen, att Gallen-Kallela och kumpanen
Dörnberger brukade förklä sig till apacher
och leva några dygn under broarna i
Paris. Om man tror att han gjorde sig
autentisk i denna omgivning, behöver man
för det inte alis betvivla att han passade
lika väl i det Petersburgska lyxlivets
yppiga prakt och rafflande elegans. Men när
han fått sitt lystmäte av metropolernas
människodjungler, måste han söka ny
kraft i ödebygderna. I den karelska
storskogen växte denna blodets oro till
besatthet.
Ingen annan av sina egenskaper har han
själv bejakat med lika stor hänförelse. Det
är en lyrisk timbre, som man inte kan
misstaga sig på, över ställena i Boken om
Gallen-Kallela där den berörs. När han på
hösten ser tranornas kil försvinna i söder
känner han sig som en ensam trana,
kvar-lämnad i kärret. Ur detta känsloläge utgå
alla Kalevalamålningarna, ty innerst inne
identifierar han sig själv med folkdiktens
heroer. I fantasin blir Kalevalas värld den
storvulnare värld där han velat leva. »Li-
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
