Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Akseli Gallen-Kallela. Av Nils-Gustav Hahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A k s e l i Gallé n-Kallela
Indian i Ne w -Mexico. Olja. i g 2 ‡.
Konstnärens sterbhus.
sätt arbetar enligt naturalistisk metod,
hyllar mystikern i honom naturens ymnighet
genom att driva upp färgerna till
överstarkt lysande klorofyllgrönt och
brännande pantergult.
Ett sådant arbetssätt medför
naturligtvis många tillfällighetsverk. Men vid
bedömandet av dessa målningar bör man
märka, att deras art starkt avviker från
den gängse nordiska under det halv- och
helmoderna franska inflytandet efter 1910.
För den måleriskt fullt fördomsfrie vore
det givande att bland afrikamålningarna
få söka ut en samling kvalitetsbilder. Där
finns infödingsgestalter som stå i
majestätisk frontalitet mot en monumentalt
lagd horisontlinje. Där finns en häftig
impression av några dansande kikuijus i rött
och svart — den verkar snarare som en
skapelse av efterkrigsårens mentalitet. Och
där finns våldsamt dissonanta slättbilder i
grönt, rostrött och gult, med en frätande
brutalitet som har uttryck och mening.
Framför allt finns där bland teckningarna
mästerliga blad som med sakligt knappa
penndrag ge hela yppigheten i ett busksnår
eller kraften i en massaikrigares
ansikts-byggnad.
Några år senare upplever
Gallen-Kal-lela ännu en exotisk episod. Efter sin
stora utställning i Chicago, januari 1924,
reser han till New-Mexico, Taos. Han
intresserar sig för berglandskapets
formationer, annoterar den massiva silhuetten av
en infödd ryttare till häst; målar folktyper
—• indianer — i en mörk kolorit som
flyktigt erinrar om hans tidigaste finska
allmogetyper. Han fångar en vit och klar
dager över det sällsamma vinterlandskapet.
Färgen är ofta återhållsam, stundom
nästan frostig: blått, brunt, vitt och svart. På
samma sätt som efter afrikaresan utför
han senare en del av sina mexikanska
skisser i stort format.
Sydlandsbilderna utgå från en fullt
fristående ansats; intet i dem kan härledas
direkt bakåt i Gallen-Kallelas verk. Men
från dem spinnas inte heller några
utvecklingslinjer mot framtiden, de förbli isole-
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
