Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Manfred Björkquist. Femtio år 22/6 1934. Av Sven Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ma n f r e d Björkquist
salas kristna student- och församlingsliv —
den nyutnämnde professorn i
religionshistoria och religionsfilosofi, Nathan
Söderblom. Hans fanfarliknande deklaration i
den berömda installationsföreläsningen den
24 september 1901 till de teologiska
studenterna markerade, att en ny, stark och
segerförvissad riddare ridit in på arenan:
»I fån, mina herrar, i denna tid höra så
många beklaganden. Jag måste lyckönska
eder . . .» Söderblom hade som allsidig
kulturpersonlighet, avslipad och fulländad
under Parisåren, en större
verkningskrets än sin för den profana kulturen
åtminstone likgiltige vän och föregångare.
De studenter, som samlades framför hans
kateder, kände hur trycket började vika
och hur luften rensades under de friska
vindstötarna från lärarens geniala
personlighet.
Eklund och Söderblom äro de två
portalfigurerna till det nya kyrkliga och
religiösa livet i Uppsala i seklets början. En
tredje gestalt ställer sig snart nog värdigt
vid deras sida — Einar Billing. Ännu
kan kanske icke klart bestämmas, vem
som på skilda viktiga punkter har
prioriteten, men faktum är, att under
befruktande samarbete under det första decenniet
av århundradet växer fram en
»Uppsalateologi» av mäktig anläggning och
utomordentlig betydelse. Det får här räcka med
en snabb antydan. Söderblom ger en ny
religionshistorisk systematik och en ny
kristen historietolkning. En vitalistisk
teori — livet som kulturskapande
självutveckling — förmäles i hans centrala
skrifter med en revolutionerande syn på
uppenbarelsereligionens roll och läge i
religionernas historia. Profeterna förkunna
för första gången i mänsklighetens
historia den levande Guden. Genom att
analysera genialiteten och de sedliga
avgörandena som nya ansatser av livet kan
Söderblom skissera en kristen kultursyntes.
Billing går självständigt fram på en pa-
rallell linje. I hans ofullbordade arbete om
de etiska tankarna i kristendomen finns
samma syn på profetismen kontra hellensk
etik, och resonemanget siktar mot en
uppenbarelsens kontinuitet, som är nära i
släkt med Söderbloms antydda grundsyn.
Aulén utarbetar senare tankarna till ett
»andesammanhangets» system.
Om uppenbarelsetanken och profetismen
beteckna den ena linjen i den nya
Uppsalateologien, betecknar Lutherstudiet den
andra. Även här arbeta Söderblom och
Billing självständigt — målet för en hel
yngre teologskola är att i dessas spår
arbeta sig tillbaka till en klassisk kristendom.
2.
Under inspiration från dessa märkliga
nyvinningar blommar Uppsala kristliga
studentförbund upp till en alldeles ny
aktivitet ; bland Eklunds, Söderbloms och
Billings unga lärjungar vaknar en oro av
särskilt slag. Höstterminen 1907
fördubblas medlemsantalet i en handvändning,
offentliga föredrag —■ sociala frågor i
kristen belysning ■— väcka hela
studentkårens och även pressens uppmärksamhet.
Inom förbundet växa sig särskilt
Studentmissionsföreningen och Lördagsföreningen
starka. Våren följande år utlöser sig
spänningen i ett slags väckelse av intressant
art, knuten närmast till Robert Sundelins
personlighet. Endast en tre terminers
student övervinner han en våldsam kris —
han kallade den själv sin ökenfrestelse —
och framträder sedan plötsligt på
förbundets möten med en helig iver och oväntad
auktoritet, predikande »efterföljdens krav
med Kierkegaards ensidighet».
Men ännu har situationens man icke
framträtt. Plötsligt står han där —
flammande, väckande och med målet klart i
sikte. Det är en ung norrlänning, son till
en prost av den gamla stammen, som
studerar pedagogik men brinner av iver för
323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
