Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Framför plogen. En prosadikt. Av Artur Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framför plogen
En prosadikt
Av Artur Möller
et är en välsignat vacker dag
i början av juni. På gränsen mellan vår
och sommar. Allt är ännu så fräscht, så
ungt. En liten skur måtte ha fallit; det
glittrar som dagg i gräset. Men nu simma
endast ett par små vitulliga rococomoln i
rymdens azurblå hav. De röra sig knappt
ur fläcken, deras stillhet liksom
framhåller den stora stillheten, sabbatsfriden.
Det enda ljud som når mitt öra är en
humlas violoncellton. Och från trädgården
kommer doften av vita syrener in genom
fönstret.
För tjugofem år sedan skulle kanske en
dag som denna ha frestat mig till vers.
Skönhetsintrycken, sinnestillstånden hade
den tiden en viss fallenhet att av sig själva
bölja ut i rytmer, bilda klangfigurer liksom
sandkornen på en glasskiva vid ett
stråkdrag . . .
Men nu har jag fått annat att tänka på.
Det är någon som vanhelgar naturens
stora sabbatsfrid med arbete, hårt och
enformigt arbete.
På den stora kvadratiska åkern i väster
går en man och plöjer. Fåra upp och fåra
ned. Det går inte fort, emellanåt stannar
dragaren som om plogen kört fast i
myllan. Och då skär ett rop, viner ett
pisk-rapp genom stillheten. Hästen tar på nytt
spjärn med de smala benen, mannen
torkar pannan med tröjärmen.
Jag känner dem nu båda två. Det är
hästen som intresserar mig mest.
Han hör egentligen hemma i en helt
annan värld. Han heter Fantasio, fallen efter
det irländska fullblodet Tancred och fran-
syskan Belle Hélène. Hans fader blev en
gång Derbysegrare . . .
Själv lär han också i sin ungdom ha
firat vackra triumfer. Den pensionerade
ryttmästaren, som känner till sådana
saker, har berättat mig, att han tippades som
segrare i de flesta lopp där han var med.
Han hade sin säregna, eleganta stil och en
nedärvd élan i upploppet. Han behövde
aldrig sporras.
Men allt det där är länge sedan.
Fantasio är tretton år nu — en hög ålder för en
häst, särskilt för ett fullblod. Det är nog
bara några få av turfens gamla habituéer
som komma ihåg honom.
Han var en gång värderad till sextusen
kronor, säger ryttmästaren. Men då han
såldes var han åtta år gammal och dög ej
längre till kapplöpningshäst. Den
nuvarande ägaren, en praktisk lantbrukare, köpte
honom för några hundra kronor för att
använda honom till dragare. . .
Och nu går han därnere framför plogen.
Vad tänker han på när han på darrande
och sviktande raceben släpar den, fåra
upp och fåra ned, fram och tillbaka ?
Hästar ha ju gott minne, säges det. Ser
han bilder från sin ungdom på
kapplöpningsbanan, då hundra flaggor viftade i
sommarbrisen och han piafferade på
volten. i valstakt efter orkesterns toner,
beundrad av ljusa festklädda människor?
Minns han smaken av champagne, som
pärlade genom hans ådror, då han susade
iväg med en fjäder lätt, lysande jockey i
sadeln — flög över häckarna — kände
tyglarna lösa — och i ett övermått av
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
