- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiotredje årgången. 1934 /
335

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Martin Persson Nilsson. Av Ivar Harrie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Martin Persson Nilsson

de klassiska språken som förutsättning —
avskaffades i Sverige. Denna ofta
beklagade nerbrytning av det gamla
latinskolesystemet kom att i tiden sammanfalla med
antikvetenskapernas första uppblomstring
hos oss. Förut synes den stränga disciplinen
regelbundet ha tvingat in de svenska
la-tinarna och grecisterna i rätt trånga banor
av språkfärdighet, grammatikfinesser och
textvariantdiskussioner, — banor som
anmärkningsvärt länge förlöpt avsides från
den samtida kosmopolitiska
antikforskningens aktuella arbetsfält. Typen för den
akademiske klassikern hade blivit den
spränglärde, skarpsinnige och absolut
sterile Spongberg; humanister som Lysander
hade måst söka utlopp för sin forskarhåg
på andra arbetsfält än inom det officiella
specialfacket; även Löfstedt senior och
Christian Cavallin stannade i sina
betydande grammatiska och lexikaliska arbeten
inom den formella problematiken och
förblevo bundna vid skolsystemets behov.

Men framemot sekelskiftet brista
fördämningarna: P. Perssons och O. A.
Danielssons forskargeneration öppnar
utsikterna från klassisk filologi till jämförande
linguistik och anlägger på det
latinsk-gre-kiska språkmaterialet historiska och
psykologiska synpunkter; Sam Wide och
Lennart Kjellberg introducera den nya
monumentforskning som skulle tränga undan
den gamla hj älpdisciplinen »antikviteter»;
de nytillträdande släktleden av svenska
klassiker inskrivas framgent från början
i den internationella armé som kring
kärntrupperna i det wilhelminska Tyskland
arbetar på att vidga och fördjupa den gamla
filologien till Altertumskunde — det är,
allsidig rekonstruktion av liv och odling
i medelhavsvärlden under dess
grekolatinska epoker. I Lund fortlevde nog den
gammalhumanistiska traditionen längre än
i Uppsala: både Alexandersson och Zander
— Martin P. Nilssons direkta lärare — hörde
i viss mån dit; han har ofta och kraftigt

betygat sin tacksamhet för den hårda och
goda skolning som där bestods. Men det
var en tradition som inte längre stängde
in sig, utan stod öppen för impulserna
utifrån: i Zanders berömda Stora Seminarium,
där Martin P. Nilsson var medlem,
bearbetades texterna i Wilamowitz’ och
Friedrich Leos anda; Zander själv blev
föregångsman inom en av de nya
forskningsgrenarna, prosarytmiken. Den subtilt
estetiska inriktningen av Zanders forskning
låg det visserligen inte alis för Martin P.
Nilssons temperament att fullfölja; men
han liksom hans samtida har blivit starkt
eggad och tjusad av lärarens upproriskt
opedantiska, dämonisk-geniala
personlighet — ett slags extremt humanistisk
variant på Bengt Lidforss-typen. Och vidare
— inom nära räckhåll från Lund låg
Köpenhamns universitet som just genomlevde
sin humanistiska storhetstid: Madvigs
högskola hade uppehållit och befäst sitt
världsrykte i det forskaresläktled som betecknas
av namnen Heiberg och A. B. Drachmann,
Gertz och Blinkenberg. Martin P. Nilsson
hör mycket nära samman med den
illustra kretsen. Det var som medarbetare i
Blinkenbergs arkeologiska expedition till
Rhodos han kom att få arbeta i hellensk
mark för första gången. Denna resa brukar
ännu avlocka den sträve och nyktre
professorn lyriska tonfall. Den gav till
resultat en avhandling om fabriksmärken på
olje- och vinkrus från det gamla Lindos.
Fornforskarens lyriska reseupplevelser
omsättas i arbetsrapporter, i tåliga samlingar
av mycket små ting som en gång varit
redskap åt och uttryck för mänskligt liv.
Det kan ta sig icke endast smått utan även
småaktigt ut att samla sådana ting.
Strindbergsglosan om »knappologien» ligger
närmare till hands än någonsin annars inför
den vetenskap som bl. a. katalogiserar
kruk-makarstämplar. Eventuella
vanföreställningar i denna riktning kan man
emellertid få korrigerade genom ett annat verk av

335

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1934/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free