- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiotredje årgången. 1934 /
384

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl G. L a ti r i n

Fot. Alrnberg &• Preinitz.

Rapsodi Stockholm.

Sickan Carlsson.

salong och cirkus förenas. Men skämt åsido,
en festlig och uppkryande känsla är, att
publiken verkligen är med hela tiden och att
den sidan, som är en så viktig sak i
teaternöjet, nämligen att man i salongen känner
sig som domare, och det i högsta instans,
allra starkast kommer fram i revyn.

Rapsodi Stockholm kallas Gösta Stevens’
och Kar de Mummas revy på Södra teatern.
Kanske stannar någon undrande över vad det
grekiska ordet rapsodi egentligen betyder. Det
kan betyda litteraturalster, vilka utan att bilda
någon egentlig enhet dock på ett eller annat
sätt äro förbundna till ett större helt. Är man
knarrig, skulle man i detta fall kunna säga:
ett mycket vidlyftigt helt, och, som man
skulle sagt på 1700-talet: Venus och Apollo
togo bort alltför mycken plats för Ceres och
Bacchus, d. v. s. supén. Denna rapsodi, eller,
om man hellre vill använda sig av det andra
klassiska språket, det latinska, detta mixtum
compositum, hade mycket gott humör. Revyn
började med idén om genomskinlig ridå.
Ridåns vara eller icke vara lär vara ett problem,
under vilket tiden lider och kvider. Här blev
den genomskinlig, så att man också från sa-

longen kunde se in på scenen och lägga
märke till, hur antipatier och sympatier
utvecklade sig. Det var med nöje man såg Edvard
Perssons guttaperkaaktiga komikeranlete. Det
är sällan man får se den sorten nuförtiden.
Den verkar gammaltrevlig, och det gjorde
också hans sång. Rapsodiens protagonist var
i alla fall Thor Modéen, som var bland annat
statsråd och även äldre greve. Som det förra
var han som äldre grevar förmoda nya
statsråd uppträda, och som äldre greve såg han
ut som nya statsråd anse vara karakteristiskt
för sådana. Han var naturkomiker, och
därmed menar jag något högst
förtjänstfullt. Men det är nog ej för att se på
herrar som dylika gå på en revy, och man
frågar sig lidelsefullt: Vi måtte väl få återse
Kathie Rolf sen i nästa revy. Dock tittade man
med intresse på Lizzy Steins stilfulla ansikte,
och när man såg hennes vita välformade
gestalt i den älskvärt indiskreta gröna
klänningen, förvånade man sig åt att hon ansåg, att
männen föredrogo svartingar. Med ali
honnör för Josephine Baker, som hon närmast
syftade på, men så pass ariska äro vi väl i
allmänhet, att vi föredra den vita färgen
på skinnet. Fröken Norin, en dotter till den
dam som på sin tid förekom i
»Kokott-skolan», hette Gull-Maj, ett mycket
krävande namn, och man hade nöje av hennes
kultiverade utseende och framförande av sina
visor. Sickan Carlsson var något av det
naturligaste jag någonsin sett och hört på en
seen. Hon var i det avseendet nästan
förbluffande i denna sin friska naturlighet, och man
satt och hoppades, att hon vore karakteristisk
för unga glada svenska flickor. Det obligata
melankoliska inslaget framfördes av fröken
Inga Hodell, som sjöng om hur tröstlös
tillvaron föreföll ungdomen nuförtiden. Man
hoppas, att någon behjärtad ung man fattar den
föresatsen — det finns i alla fall en god del
djärvhet och företagaranda hos våra unga
herrar — att omvända henne till en mera
optimistisk världsvy. Hon var så behaglig,
att man skulle önska att hon vore typiskt
svensk, ej bara med sitt vemodsdrag över
pannan. Den förtjusande tokan Greta
Wox-holts sprattel och Aino Taubes lustiga
imitationer äro också värda mention honorable.

Några, ej många, av åskådarna hade själva
åkt skridsko på Nybroviken för femtio år
sedan, och vi och alla de andra fingo verkligen
litet åttiotalsstämning av denna lyckade seen.

Cirkusinslaget i revyn utgjordes av ett tio-

384

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1934/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free