Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
tal välformade kvinnor, vilka enligt
programmet skulle föreställa tigrinnor och som i rätt
ohöljd skönhet i en jättelik järnbur visade
upp något av den nyss i denna
uppsats nämnda vildhet, som ju enligt Ellen
Key Iår vara ett element i kvinnans natur. De
höllos få vi säga i tukt av en kvinnotämjare
med piska och revolver. Är ej en sådan seen
skadlig? Ökas inte därav den manliga
malligheten? Vad säger Tidevarvet om saken?
Insatsen i spritdiskussionen var ett nytt
förslag att rädda Sveriges finanser genom
ökad spritförtäring. Man måste tvingas,
menade revyförfattarna, att på restauranger
dricka ett visst kvantum sprit, innan man fick
en biffstek. Än är det si och än är det så,
men alltid blir det restriktioner och alltid får
friheten sitta emellan.
På våren 1920 gavs på Folkteatern med den
förtjusande Ann-Sofi Norin som Ginette
Ko-kottskolan. Nu spelade vårt förnämsta
revypar Zarah Leander och Karl-Gerhard i denna
ovanligt kvicka och behagliga pjäs. På några
händer insmög sig något av
societetsspekta-kel. »Kokottskolan» av Paul Armont och
Gerbidon skildrar, hur den lilla ostyriga men
godhjärtade och enkla Ginette utvecklar sig
till la grande cocotte. Hon var älskarinna, om
ett så stort ord är tillåtet, till den unge, i
detta fall kanske litet för långe — ett bra
obetydligt fel — Robert, som i Gustaf
Wal-lys vackra och eleganta gestalt måste
betraktas som »omtycklig» av alla sorts flickor.
Greve Stanislaus de la
Ferronière—Karl-Gerhard, en avsigkommen greve, underrättar den
burrhåriga, i en länstol lättsinnigt placerade
och uppkrupna Ginette, att hon har plikter
emot samhället och att hon måste höja sig
genom kunskaper i det mondäna för att passa
en förmögen älskare. Hon tycktes till en
början knappt behöva denna underbyggnad, ty
grannen mittemot, som genom fönstret i
toalettrummet sett henne utföra de suggestiva
rörelser vid tvättning och torkning som
japanerna och Degas älska att framställa,
bjuder henne på våning med »alldeles nya» Louis
XV-möbler. Hon antar förslaget och börjar,
nu som Geneviève, att studera det eleganta
livets former tillsammans med en för dessa
studier obegåvad väninna. De få av greven
bl. a. lära sig att, sedan damen satt sig i sin
teaterloge, hon tar fram kikaren, riktar den
mot någon mittemot på samma logehöj d och
lägger efter en stund bort den med en litet
Fot. Bergtic
K o k o 11 s k o l a n. Zarah
Leander som G i n e v r a.
föraktfull min. Så är Geneviève mogen att
som den stormrike affärsmannen Racinets—
Bengt-Åke Bengtssons älskarinna — här är
ordet fullkomligt på sin plats — flytta in i
en våning med, enligt pjäsen för fjorton år
sedan, äkta 1700-talsmöbler, nu 1934 i rent
funktionalistisk stil. Här hade hennes lärare
största heder av henne; i de otroligaste
toaletter rörde hon sig med klädsam melankoli,
i sorg över världens uselhet,
representationsplikternas mångfald och reporternas
närgångenhet, ödmjukt uppvaktad av sin gigantiske
25 — Ord och Bild, 43: e årg.
385
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
