- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiotredje årgången. 1934 /
388

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl G. L a ti r i n

Lasse Segelcke, Lillemor von Hanno, Rönnaug Alten-Lökkeberg, Georg Lökkeberg.

Fire unge mennesker.

och om hoppet att »... vigas vid henne en
gång, som här nere på jorden för mig endast
fanns i min dröm och min svärmande sång».
Människan är ett illfundigt väsen; både stora
och små, både Dantes och Goethes, både Eigils
och Agnetes och kanske också Helge Krogs
hjärtan »längta».

Razzia var en liten revy, med vilken
Blancheteatern avslutade säsongen, men
revyn hade ingalunda något som svarade mot
namnets hotande klang. Början var till och
med litet sövande och väl enkel. Men så blev
det fart på det hela redan under mellanakten,
ett stycke cabaret, som skulle påminna om
Svarta Katten, vilken på sin tid för ett par
decennier sen låg vägg i vägg med
Blancheteatern, och då får man väl ursäkta den
ledsamma början. Varför skulle ej Berco och Kar
de Mumma någon gång få slumra till, när
Homeros anses därtill vara berättigad?

Med ledning av Valdemar Dalquist, som
nästan gett konstnärlig form åt det vänliga
pratet, fick man höra Anna Widforss på äkta
franskt sätt sjunga visor, och i Karin Juels
sånger fingo vi en känsla av behaglig
exotism; de utfördes med utmärkt diktion och
verklig konst.

Esther Roeck Hansen såg man med nöje
som första avdelningens så gott som enda
ljuspunkt, då hon spelade den nattsvart me-

lankoliska kontoristen. Såge, säger man sig,
kontorsflickor i allmänhet ut som iru Esther,
skulle det icke finnas några kontorsflickor.

Herrarna i »Razzia» voro alldeles
förbluffande bra. Bäst var herr Harry Roeck
Hansens nummer »Den internationella plågan»,
där han ypperligt framförde en dikt, som med
ironi angriper de åtminstone i Tyskland
kanske väl obalanserade beskyllningarna mot
judarna. Herrar Nils Ohlin, Gösta Gustafsson
och Georg Funkquist voro i sina visor alla
riktigt förstklassiga skämtsångare, och man
får ej heller glömma, att textförfattarna här
bjödo på verklig kvickhet, Stockholmsanda
och Stockholmsstämning. Detta var svensk
cabaret på hög nivå.

Ett litet norskt sällskap på två herrar och
två damer spelade i april på Blancheteatern en
amerikansk komedi »Young love» — här
kallad Fire unge mennesker — av Samson
Raphaelson. Stycket hade ett fullkomligt
omöjligt uppslag och var uppsatt med en
blandning av funkisformer och draperiscen så att
frisk luft, ehuru man förutsattes vara utomhus
en vacker morgon på Long Island, N. Y.,
U. S. A., helt och hållet måste avvaras i
första akten. När skall detta fjolleri i
uppsätt-ningsväg upphöra? Vad så själva
föreställningen angår —stycket var onekligen synnerligen
kvickt och delikat format —, minnes jag ingen

388

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1934/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free