Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - De nationella dragen i den flamländska konsten. Av Leo van Puyvelde. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leo van Pu y v eld e
■
Jan van Ey c k. De rättvisa
do mar ti a. Flygelbild ur
Gen t-a 11 ar e t.
Katedral en i Gent; stulen därifrån i
april 1934-
slagen teori om de etniska inflytelserna
inom konsten. Det skulle vara mig svårt
att bekänna annat än en svag tro på de
europeiska rasernas renhet. Och vidare
har den konstnärliga stilens utveckling
ingenting av laboratoriets
ofrånkomliga slutsatser. Den hoppar över
systemen. Den skapande anden går förbi
formlerna.
På sin höjd kunna vi bestämma några
få karaktärsdrag som äro utmärkande för
ett speciellt folks konst till skillnad från
andra folks.
Dock måste även detta göras med ali
erforderlig varsamhet. De oriktiga
uppfattningar som kommit till synes
beträffande den flamländska konstens väsen ha
gjort att vi äro på vår vakt. Det är
mycket enkelt att definiera den flamländska
konstens karakteristiska drag, om man
följer Taines system. Vår konst har
beskrivits som en hybrid skapelse av
sensualitet och andlighet. Dylika
generalisationer äro till ytterlighet didaktiska. De
låna sig till lättfattliga litterära
framställningar, så briljanta som Fromentins, och
de äro lätta att belysa med valda exempel.
Vem kan emellertid bevisa att denna
tvåfald av realism och mysticism är ett
drag som verkligen karakteriserar det
flamländska folket och dess konst? En
sådan dualism är nedlagd i varje normal
mänsklig varelses själ. Genom passionen
bäres människan fram till livet. Och ändå
är hon behärskad av en aldrig stillad
längtan att få lösgöra sig från allt vad
materiellt är och få ge sin ande fritt spelrum.
Det är den eviga striden mellan materia
och ande.
Det är följaktligen ingalunda i vanlig
mening blandningen av sensualitet och
andlighet som kan sägas utgöra den
flamländska folksjälens egenart, sådan den
framträder i den flamländska konsten.
Man måste snarare söka det väsentliga hos
flamländarnas anda och konst i den spe-
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
