Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - De nationella dragen i den flamländska konsten. Av Leo van Puyvelde. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De nationella dragen i den flamländska konsten
Jacob Jordaens. Kandaules, konung av Lydien, visar sin
nakna gemål fö r sin gunstling G y ges.
Nationalmuseum.
förhållande till dess omgivning och i det
riktiga atmosfäriska ljuset.
Det kan verkligen synas förvånande att
dessa väsentliga drag icke tidigare
framträdde inom de flamländska folkens konst.
De stora flamländska samhällena voro rika
redan på tolv- och trettonhundratalen.
Det är dock så, att vad en konst äger
av nationella särdrag icke kan fostras
annat än hos de folk som nått fram till en
nationell enhet. En nation formar sig
endast mycket långsamt. Härvid kan den
etniska sidan lämnas ur räkningen.
Språkets enhet är heller ej en tillräcklig
faktor. Det nödvändiga är framför allt
andens enhet. Denna kommer till stånd
först då befolkningen länge lever i
samma atmosfär, fullföljer samma
strävanden, lever ett aktivt gemensamt liv. Denna
andens enhet växte fram i Flandern
under två sekler, tolv- och
trettonhundratalen. Den var fullbordad på
fjortonhundratalet. Då levde man där under en
gemensam levnadsordning av organiserat ar-
413
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
