- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiotredje årgången. 1934 /
422

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Det heliga berget Athos. Av Otto Cyrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Otto Cy r é n

talen. Paris äger för övrigt en psaltare
från slutet av 900-talet, som tillhört Athos.

Ett besök på Athos är förenat med en
del ganska omständliga förberedelser. Där
gäller icke vanligt pass, utan man måste
först söka tillåtelse hos grekiska
utrikesministeriet; i vissa fall torde
generalguvernören eller polismyndigheterna i
Salo-niki kunna giva ett dylikt. Athos är ingen
turistort, där finns inga hotell eller
bekvämligheter, man önskar icke heller
onödiga besök, man vill ha ro för den stora
världen. När man kommer med båten till
Daphne, är det först passkontroll ombord,
och sedan man utskeppats vidtar en
liknande hos gendarmeriet i land.

I Daphne finns ett litet högst
anspråkslöst värdshus, där man kan få övernatta
och stilla den värsta hungern. Vi
medförde både tält och en del proviant, då vi
aldrig så noga visste, var vi kunde befinna
oss vid mörkrets inbrott. På Athos måste
man vänja sig vid enkel matsedel, kött
finns i allmänhet icke alis, havets skatter
något rikligare. Ägg och mjölk äro så
gott som okända, äggen i så fall från
fastlandet och icke vidare färska, mjölken är
Nestlémjölk. Ty Athosmunkarnas fruktan
för kvinnokönet går så långt, att även
honor av alla slags husdjur äro strängt
förbjudna, såväl höns som kor och får. Jag
tyckte mig en gång höra höns kackla, men
sade ingenting för att ej begå någon
indiskretion, det kanske endast var skogens
vilda fåglar? Jag såg hela gethjordar, men
bestående av endast getabockar.
Riddju-ren äro enbart mulåsnor, vilka som
bekant äro synnerligen indifferenta. Så är
ali de tama djurens fruktsamhet bannlyst
från denna av naturen så rikt begåvade
plats, där annars växt- och djurvärld
direkt sväller och sjunger av livskraft och
livsglädje.

Mellan kl. 5 och V26 på morgonen
startade vi den tre timmar långa vägen till
Karyes, »huvudstaden» på Athos. Ridvä-

gen stiger brant upp genom den härligaste
lövskog med starkt subtropiskt inslag, tills
kammen är uppnådd, där barrskogen
tager vid. Tusentals fåglar sjöngo i den
vackra morgonen. Väl uppe på kammen
togo vi farväl av havet med Longos i
väster, men hälsade i stället havet i öster,
med det bergiga Thasos svagt förtonande
vid horisonten.

I Karyes sitter regeringen och
diplomatiska kåren. Den senare består allenast av
grekiska regeringens representant, som vi
först besökte, den förra av den heliga
synoden, de tjugo utvalda från de tjugo
storklostren, och vilka bland sig välja en
»regering» på fyra man och dessa en
protos, president. Besöket hos regeringen
blev synnerligen intressant. Alla fyra
medlemmarna voro praktkarlar, jag skulle
vilja säga vackra, knappast mer än
medelålders, med sina böljande hår och
skägg under den höga popmössan och i de
svarta talarerna verkligen imponerande.
Presidenten, fader Theodoros, mörk,
något gråsprängd, med sina stora, mörka,
glatt blickande ögon, tog dock priset. Han
ägde stor pondus, fastän han var lika
vänlig och meddelsam som de andra. Han
satt i en stor länstol — tron skulle man
kunna säga — på ett något upphöjt
podium och höll en stor svart käpp med
silverknapp i handen. Vi välkomnades på
vanligt sätt med mastichsnaps, kaffe och
lokom, den oundvikliga turkiska
marmeladen, och vi hade en animerad pratstund.
Klostren besökas ju emellanåt av
forskare, men en naturvetare var tydligen ett
sällsynt offer, ty jag måste till de heliga
herrarnas stora förnöjelse demonstrera
hur jag fångade de oerhört snabba
ödlorna och annat villebråd.

Vi fingo våra stämplade lejdebrev, å
100 drachmer (=3,60 kr.) per person,
vilka berättigade till besök såsom gäster i
samtliga kloster; ja man gjorde för oss t.
o. m. den undantagsbestämmelsen, att vi

422

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1934/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free